Aftonbladet – 12 mars 1859, sida 2

mark ej varit nalionelt, utan endast härleat af monarkernas tvistigheter, blefve svenska nationen den danskas allierade från samma stund, : deras inhemska rörelser hade till syftemål: Fred i Norden. Vid ,slutet af Januari sändes kapten Törneblad vid Dalregementet till Nerike, Westmanland och Dalarne; kaptenen baron Friesendorff till Östergöthland, baron C. H. Anckarsvärd och majoren Christian Klingsporri till Stockholm, för att sondera vch underrätta vissa personer af vigt om afsigten. Majoren Andersen ankom från Dalarne till Karlstad och återreste dit. Öfverallt visade sig välvilja och beredvillighet. 5 Första dagarne i Februari ankom, efter lång väntan, den underrättelsen från Stockholm, att revolutionen der var nära sitt utbrott samt att man skulle bemäktiga sig konungens person den 8 Februari. Men vid slutet af Februari ankom med kurir ett bref från baron C. H. Anckarsvärd. Det innehöll, att företaget, som skulle ske den 8 Februari, ej gått i verkställighet; att de, som förenat sig derom, blifvit skingrade; att all vidare förhopning om något nytt företag i Stockholm varalldeles förlorad; att öfverste Skiöldebrand blifvit beordrad till Norrland och: dit afrest; att .general. Adlercreutz. fått. befallning återgå till norra armån, och skulle snart göra det; att allmänbeten misströstade om allt, i fall icke armen ville bidraga till fäderneslandets frälsning. Officerarne sammankallades och Adlersparre meddelade dem med öppenhjertighet de mörka underrättelser han fått. I stället. för nedslagenhet, visade de en ganska liflig glädje deröfver, att fäderneslandets frälsning skulle blifva endast deras verk. . Uppbrottsordres för alla kårer till.den 6 och 7 Mars utdelades genast Några dagar senare ankom C. H, Anckarsvärd och bekräftade muntligen de nyssnämda nedslående underrättelserna från Stockholm. Adlersparre och hans kamrater stodo likväl fast vd sitt beslut, och den 5 Mars. samma dag Anckarsvärd anländt, erhöll kornetten. Grefve Hugo Hanvlton uppdrag af Adlersparre att med underrättelsen om den förestående resningen afgå till majoren baron Carl Cederström, som förde befälet öfver Nerikes bataljon af Wermlands regemente, då förlagd på roten; till majoren Chbarliere vid lifregementets husarer; till befälhafvarne för lifregementets grenadierer och Westmanlands regemente; till general Adlerkreutz och baron Jacob Cederström i Stockholm samt till befälbafvaren för Uplands regemente. Det med många och stora svårigheter förenade ansvarsfulla värfvet utfördes med sällspord fintlighet. Det är ett anmärkningsvärdt prof på sinnesstämningen i landet och på den allmänna öfvertygelsen -om nödvändigheten af en förändring, att den af Hamilton medförda underrättelsen öfverallt blef med glädje emottagen. Att enahanda stämning rådde icke blott hos militären, utan hos alla samhällsklasser, derom vittnår, jemte många andra omständigheter, äfven den, att, då Hamilton i Upsala till öfverarchiatorn-Afzelius framförde sin underrättelse; denne genast med synbar glädje utbrast: Ack, min hedersvän Adlerspatre?, Och då Hamilton tillade, att Adlersparre räknade på archiatorns biträde-i fall studenterna ville blanda sig -1 politiken, svarade Afzelius: Helsa Adlersparre, att jag nog skall draga försorg om, att han ej blir oroad från detta håll? Truppernas sammandragning började på utsatt tid;. den6 och-7 Mars. Sistnämnde-dag utfärdades en proklamation om truppernasinryckande i Karlstad; der Adlersparre. tog sitt högqvarter; hvarefter hären den 8 och 9 Mars bröt upp för att i bastiga dagsmarscher tåga till Stockholm; Vid dessa uppbrott visade sig soldatens entusiasm till en sådan höjd, att den väckte alla närvarandes förundran; så mycket mera som en och annan känd person torde hafva påräknat, ätt soldaten skulle: neka att gå längre än ill -Kårlstad: Soldaterna kastade ej allenast hattarne utan äfven gevären i luften under beständiga hurrarop, och glädjen lyste i deras ögon: Det var omöjligt att vid åsynen häraf ett ögonblick tvifla om utgången: Soldaten å sin sida. fullgjorde med exempellös noggrannhet-sina: skyldigheter1 en ständig täflan med hvarandra att behaga befälet. I tal med stadens borgare hördes han ofta afgifva de kraftigaste försäkringar: att Sverge skulle frälsäs, att kungen ej skulle slippa undan, om ock en legion af erkedjeflar försvarade honom, 0. s. Vv. Sinsemellan utgjorde manskapet en enda stor familj,inom hvilken ej ringaste split fick komma. in och störa det. broderliga förhållandet. Omsinnesstämningenbland allmogen vittnar Adlerspärres egen berättelse, att hän för den kolonnen, som gick öfver Karlskoga, bade utsatt korta dagsmarscher, under förmodan, att man i denna, för honom okända ort med svårighet skulle få skjuts; men en kurir från befälhafvaren major Oldenskjöld mötte honom å vägen med underrättelse om invånarnes stora beredvillighet, samt att han kunde få en häst för hvar soldat, och skulle: derföre. så fort som det bestämdes, vara i Örebro, Under vägen kommo bönder flocktals, följde husarerna, togo dem i handen och tackade dem för hvad de vågade till deras frälsning. Sådant var tänkesättet i denna provins. Bland de framstående personer i Stockholm, till hvilken de missnöjd. vändt sig med uppmaningar att sätta sig i spetsen för en rörelse till landets räddning, befänn sig äfven Adlercreutz, .den under finska kriget frejdade härföraren. Adlercreutz afvisade likväl länge bvarje aylikt förslag såsom em omogen ide, Afven på honom hade. C. H. Anckarsvärd sökt inverka, ehuru -länge förgäfves,Den: 8 Mars erhöll han lrkväl af Anckarsvärd underrättelse om vestra armens förestående uppbrott och att män räknade på hans biträde. Jag insåg straxt — säger Adlercreutz —att tiden var inne att taga ett afgörande partin. Från detta KR ka AR NE