Aftonbladet – 3 mars 1859, sida 2

et, och i hvilken man lätt igenkänner Mor;enbladets f. d. redaktörs, mag. A: Schauna: s raska och fördomsfria penna. Vimedlela derur följande: På den större delen af publiken gjorde r Törnegrens anförda ord ett ganska skäande intryck. Ty den tanken: Mina arnabarn skola icke mera ens förstå det språk; om är mitt modersmål — den tanken är llt i stånd att rifva en liten flik ur en meniskas hjerta. Också mitt hjerta skulle kanske ha erfarit amma bittra intryck, om icke mitt förstånd enast hade varit färdigt att säga: denna br ötnegrens profetia går visst icke i fullbordan. Finskan skall gå framåt med allt raskare ch djerfvare steg, den skall efterhand intaga in itillbörliga plats vid läroverken, vid domtolarna, vid administrationen, den skall blifva len herrskande inom litteraturen i landet — lerpå får man: icke tvifla, och allt detta ;kan cke någon dödlig makt mera i längden -förindra. ;Men dermed är det ännu icke sagdt, tt svenskan efter ett par generationer skall ara ett främmande språk i vårtland, ett pråk, som af de bildade måste läsas med lhbjelp af lexikon och grammatika. Det fines nemligen tvenne omständigheter, som ringa mig att tro, det svenskan aldrig kall kunna bli ett främmande språk för le bildade uti Finland. Den ena är den, tt vid pass en tiondedel af landets befolking är svensk; den andra den, att det språk, om i sekler varit bildningens modersmål i inland, svenskan, också står ett par sekler ramom det finska språket i litterär utveckling. Att Finland har en betydlig svensk befolking, tages vanligen alls icke i betraktande f dem, som skrifva om finsk nationalitet och let finska språkets framtid. Man får förlåta lem, ty det står i de tyska filosofernas böcker krifvet, aft en nation måste ha ett språk; erlden och vårt-land få lof att konstrueras lerefter, och alltså må man icke understå sig tt i Finland observera mera än ett språk. inland heter vårt land, här bor -det finska olket, och således kan icke något annat pråk bär vara behörigt än det finska. Så alar den ene efter den andre, och den andre fter den ene. Det vore en stor lycka, om det verkligen örhölle sig så som dessa herrar vilja ha det: om finska folket vore helt och hållet finskt ill språket, Men den store ;verldskonstrukören har vid sina verk icke alltid gått fullt å systematiskt tillväga, som de tyska filosoerna. . Han har stundom låtit folk af skilda stammar och språk komma attbo tillsammans ch han har fogat deras öden så, att de känt ig utgöra en och samma nation, oaktadt de cke tala samma språk. Så har han också rjort uti Finland. Här bo svenskar, som alrig skola lemna sitt språk, midtibland finnar, om aldrig skola lemna sitt. Seklerlånga genensamma öden ha dock gjort dem till ett nda folk. Ingen må tänka på att de. mera kola kunna skilja sina öden från hvarandra. Jet finska folket vore starkare, om det vore deladt till språket. Men man får taga saerna såsom de äro, icke såsom de bäst kunde rara. Den svenska befolkningen i landet är illräckligt stor, för att dess språk icke någonin skall kunna tillbakaträngas till. en. lika lafvisk ståndpunkt som. den, på hvilken finkan hittills har stått. Inom denna befolk vings områden måste alltid skolor, lagskiping, förvaltning komma att begagna det svenka språket. Vårt land är icke det enda i Europa, som ålunda är deladt i språkligt afseende. Jag kall kanske snart, få tillfälle. att för r skildra ett och annat om dylika förhålanden, t. ex. i Schweiz, der, som bekant, tyskan, franskan och italienskan trifvas godt illsammans hos samma folk. Jag skall icke komma att påstå, det icke schweizarne kunde vara elt vida starkare folk, om de egde ett eget och gemensamt språk, men att. de dock iro ett eget folk, oaktadt sina många tungomål, och ett folk, som bättre än något annat vetat att värna sin frihet och sjelfständighet, det vet hvar och en och det kan ingen neka. Finskans väg att. komma upp till -sin naturliga plats i samhället kan med temlig säkerhet på förhand utstakas. Ty den kan icke gerna gå mer än en väg. Den skall först träda in som undervisningsspråk i skolorna, såsom början redan är gjord i några lägre och till och med i en högre. Den skallsmåningom avancera allt högre upp genom skolornas och gymnasiernas klasser, och så komma fram till universitetet. Derifrån går vägen till den högre administrationen. Men huru länge denna skoleoch studiebana för det finska språket skall räcka, det ir svårare att förutse. Alla så kallade oförutsedda omständigheter kunna här icke beräknas. Låtom oss emellertid hoppas det bästa, att kursen går så fort söm möjligt! Mindre änvett par mansåldrars arbete kan det dock icke gerna bli. Och skall svenskan ens sedan så hastigt eller någonsin kunna glömmas af de bildade i Finland? — Nej, om det också icke funnes en svensk befolkning, som alltid skall uppehålla svenskan i landet, så måste svenskan indock i tider så långt jag kan se; och buru in våra öden åf Försynen må ställas, förblifva det språk, genom hvilket finnen närmast tillegnar sig en vidsträcktare bildning än den hans egen nu en gång så mycket. efterblifna litteratur har att erbjuda. Sju seklers gåmla minnen binda oss vid svenska språket; och förrän man kan ur Historien framvisa åt. mig