Aftonbladet – 3 mars 1859, sida 2

. detsamma i båda fallen. Så länge man hyser den tron, att vi ostraffadt kunna välja emellan våra intellektuella och moraliska förmögenheter och försumma den bildningsform, som synes minst väsentlig för vår ställning i lifvet och våra timliga sträfvanden, måste uppfostran förblifva ids en. äregirighetens, modets eller politikens fråga, hvaruti någon grundsats icke. kan ingå. Den riktning som följes är fullkomligt öfverensstämmande med denna åsigt. Emedan saken är mera fri från yttre konsiderationer när arbetsklassen kommer i fråga, är det af stort intresse att betrakta den äfven från denna sida. Der måste vi antingen gå till botten af saken, eller låta den alldeles vara. Hvarken mode eller ärelystnad tillkomma här för att fördunkla den, och då blir det tydligt, att hvarje skäl, som framdrages emot en öfverbildning (over-education) af de klasser, som äro ämnade till handarbete, kan med samma rätt anföras emot kunskapers meddelande åt qvinnan. Dessa begge saker måste försvaras på samma grund, och det är på den allmänna riktningen af försvaret, som vi kunna märka, att grundsatserna äro missförstådda. Läs med. uppmärksamhet några af de många debatterna rörande folkuppfostran, och hvad finna vi? Långa öfverläggningar om den nytta, som gossar och flickor kunna hafva af det ena eller andra stycket kunskap; hvad nytta skola de hafva af geografien, då de arbeta på en fabrik? buru skall grammatikan kunna hjelpa dem att plöja eller förfärdiga skodon? o. s. v. Framkastas icke frågor af alldeles samma slag när förslag väckes att gifva qvinnan någon kunskap utom den krets, som blotta vanan har uppdragit? Tanken på att ett odladt förstånd inverkar på karakteren och hela sinnelaget, och derföre äfven på skickligheten till hvilket arbete som helst som framtiden kan fordra, lemnas lika mycket vr sigte i båda fallen. 5: Sedlig bildning är visserligen till. namnet erkändt nödvändig för alla; men som hon på samma gång anses liktydig med religionsundervisning, försummas hon antingen i skoluppfostran såsom hörande till religionslärarens befattning inom: hvar sekt,: eller också göres religionsundervisningen, i hvilken hon förmodas vara inbegripen, till grundval för hela systemet; i båda fallen är hon skild från den intellektuella utbildningen. Följden af detta sätt att betrakta moral och religion har blifvit, att deras inflytande på de mäns sinnen, som äro fördjupade i praktiska intressen minskats, på samma gång det hvad qvinnan, likasom arbetsklasserna beträffar, förringat värdet af förståndsodlingen, och låtit den framstå minst sagdt som en sak, hvilken med den andliga varelsens verkliga pligter ej hade det ringaste sammanhang. Och således, i samma mån som moralisk uppfostran ansågs ensam vara af vigt, förlorade hon i kraft och kärna. I den tidigare barndomen är moralisk. uppfostran nästan helt och hållet en känslosak. Hon beror på hemmets inflytande, hurudant det än må vara, och är derföre. föräldrarnes medvetna eller omedvetna verk, isynnerhet modrens, långt innan ett ord af föreskrifter eller dogmer kan förstås. Sedermera, när hon blir mera en förståndssak, beror hon tycket på den grad af odling, som förståndet har fått. Samma dogmer och samma föreskrifter meddelas alla; deras tillegnande och den frukt de skola bära måste omvexla hos hvarje enskilt allt efter hans förmåga att fatta dem, att se deras fulla mening, att utforska deras yttersta slutföljder och att tillämpa deras allmänna grundsatser på de särskilta omständigheterna i hans eget fall. Blotta önskan att göra rätt, att lefva sedligt och religiöst, ehuru hon kan tillfredsställa den enskiltes samvete, ersätter icke det sunda omdömet i skiljandet mellan verkligt godt och skenbart ondt, ersätter icke förutseendet eller eftertanken, hvaraf vår förmåga att bemta vishet och erfarenhet beror. Hvar och en, som studerar de arbeÅ tande klässernas lif, kan knappast undgå att Terkänna, att deras lidanden och laster härröra i de flesta fall från deras okunnighet och brist . på förutseende. Här se vi således nödvändigheten af en själsdisciplin, som öppnar kunÅskapens källor och gifver själen vanan att sträcka blicken längre än till det som ligger inom den närvarande stundens behof. Å Granskar man på samma sätt qvinnornas lif, skall man lätt inse, att de flesta af deras fel och dårskaper, och mycket af de lidanden Å de utstå, så väl som de menliga följderna Å deraf. för samhället, komma från samma källa — nemligen från okunnigheten, som Tlemnar dem ett rof för fåfänga eller ennui, för den förständssvaghet, som hindrar dem latt rätt uppfatta sin ställning med dess pligter, fördelar och svårigheter, och utsätter dem för att blifva offer för svärmare, charlataner eller skrymtare under olika drägter. Botemedlet är detsamma i båda fallen — kunskap och själsodling, som gifver ny kraft åt deras sedliga natur. Qvinnorna hemta hela sin sedliga bildning nästan uteslutande från sin religiösa känsla; Å de-äro i allmänhet lika litet böjda för morallisk som för metafysisk spekulation. Om bibeln gjordes till föremål för ett verkligt studium, så Å skulle en långt mera omfattande verldsåskådÅ ning vinnas af undervisningen deri. Verldslig T kunskap och den bedröfligaste verldsliga visThet hafva blifvit upptecknade på många af dess sidor, medan den expansiva beskaffenheten af det nya testamentets andliga läror är lett af de karakteristiska drag, som isynnerhet TT utmärka dess öfverlägsenhet öfver alla andra