Aftonbladet – 3 mars 1859, sida 2

ken i det längsta var vid hans sida, Lotsgubben berättade att med den störtsjö, som slog styrmannen öfverbord, förlorade kaptenen helt och hållet den smula lifsvigör, som förut uppehållit honom..... Men jag pratar bort tiden. Jag kan ändå icke låta bli att tillägga detta: Herrskapet skall få se att det är en man som väcker intresse — så riktigt underbart mjeltsjukt är hela hans utseende . O, jag är redan uppfylld af intresse, herr löjtnant, och visst icke minst för Majkens hjeltegubbar... Men ha inga af de förlista männen flutit upp, så att de kunna få en kristlig begrafning? Jo, på morgonen hade vi — jag var vid Hakonbrottet först — fått upp några, men ej förste styrmannen. Bergarearbetet är redan i full gång: korparne slå straxt ned, när olyckan är framme. Hvad säger du, Hjelm; om att bli kommissionär...... Men jag hinner ej mer... Farväl, farväll Löjtnanten tog skyndsamt afsked, och Hjelm följde sjelf sin vän ned till bryggan. (Forts. följer.) Ås öron ——Att