Aftonbladet – 3 mars 1859, sida 2

der, halkat öfver läpparne, då man anser det ännu endost tillhöra tanken. En liten ledsam och förlägen tystnad uppstod. för ett par sekunder. Kansken, sade Gudmar, skyndande sig att fylla den lilla luckan, kanske, nät jag rätt besinnar mig, är det så godt att jag går rakt fram till den barmhertige samariten på kapellgården. Gubben far min har kanhända ingenting emot att få sig en vinterliggare, hvad kaptenen möjligen blir. Thorborg tager sjukvården, och Vivika får göra resten — men hennes motstånd blir nog svårast att besegra, ty gumman har den obevekligaste afsky för alla örnen, såsom hon benämner dessa arma öfter, hvilka efter sina utståndna mödor och olyckor komma att fodra en liten komfort på samma klippor, som röfvat ifrån dem så mycket. Ja — det förslaget blir i alla fall det förträffligastel utbrast Emilia... Kaptenen är naturligtvis en äldre man? Var så god och gör inga slutsatser i förväg! Kapten — det är då för märkvärdigt att jag ej kan minnas hvad karln heter — är visst icke öfver trettio år. ; Nej, är han så ung? Jag tyckte löjtnanten talade om att lemna sjukvården åt Thorborg ? Mamsell Thorborg, min lilla du, inföll Hjelm, som nu återhemtat sig från sitt nederlag, är ett helgon, och. helgonen kunna opåtaldt sköta både gamla och unga. DNå, så får jag väl ge mig af att fortsätta mitt bönevärf:, återtog Gudmar, och lyckas jag hos far, så måste herrskapet snart komma och se min skyddsling. Eburu han nu är skygg och sluten, blir det väl bättre, då han kommer, rätt in. i, sin. stora olycka — och Gud må veta att olycklig är han, som icke ens fick hehålla förste styrmannen,ghvil