Aftonbladet – 2 mars 1859, sida 3

: vet jag ej, då anbudet icke begagnades 7), om derbe ligser något vär.e. Jag vet dessutom, att dylika tanbed ej sällan bliivic af utmärkta vetenskapsmän gjorda åt yngre personer med stundom ganska medicera kunskaper, blott de i någon riktning ansetts kunna under resan vara hufvudmannen till någon nytta, varit kända för en viss flit och ordning, samt i sjelfva bekostat sig resan. Sedan prof. Stenberg rättat prof. Svanbergs nyssnämda uppgift, att resan icke skett, fortfar han: Om ock prof. Svanberg har sig bekant, att dylika anbud ej sällan blifvit af utmärkta vetenskapsmän gjorda åt yngre personer med stundom ganska me2jocra kunskaper — en erfarenhet, som jag naturligtvis ej kan förneka — så följer ingalunda deraf, att mag. W. är en man af ganska mediocra kunskaper derför, att han af p-:of. Cotta fått emottaga det ofvan omnämda anbudet. Tvärtom anser jag det ej vara svårt att genom exempel bevisa, att de fleste unga vetenskapsmän, som fått emottaga likartåde anbud, varit så väl på hufvudets som kunskapernas vägnar framstående framför sina studiekamrater — förutsatt att omständigheterna medgifvit ett val melI n fiere. Att äfven prof. Cotta i detta fall varit i tillfälle att välja, finnes ej någon anledning att betvifla, då man tager i betraktande det stora antal studerande bå e från Tyskland och andra länder, som besöker bergsakademien i Freiberg, bland hvilket ock utan tvifvel flere skulle hafva, äfven på egen bekostnad, velat medfölja. — — — I sammanhang med hvad nyss blifvit anfördt, anser jag mig böra nämna något, som troligtvis är flere af konsistorii ledamöter bekant, nemligen att mag. W. tillbragt flere af de senast förflutna somrarne på Gotland, sysselsatt med studiet och insamlandet af denna ös rika tillgångar i geologiskt-palzontologiskt hänseende. Håg och kärlek för forskningar i sin vetenskap synes mag. W. således ej sakna; och i afseende på de af honom gjorda samlingar yttrar prof. Roemer (i Neves Jahrbuch f. Mineralog, Geognosie c. c. för 1856) att de äro mit grosser Einsicht zusammepgebracht.. Hvad slutligen beträftar hr Walmstedts tjenstgöring, utlåter sig prof. Svanberg: Att sökanden till fakultetens nöje såsom vikarie vid flerfaldiga tillfällen bestridt och för närvarande upprätthåller de med den sökta professionen förknippade löpande göromålen, bör jag icke förneka, ehuruväl jag på samma gång anser mig böra yttra, att jag åt fakultetsbetyget Berömlig i detta hänseende icke kan tillerkänna den betydelse, som en och annan söker deruti lägga. Jag har nemligen af erfarenheten funnit, att tillägget berömlig, uti de från filosofiska fakulteten utgångna betyg åt yngre lärare är att betrakta såsom varande ett va-kert vtitryckssätt, hvilket alltid användes då en sådan betygssökande varit vid universitetet använd några år, men att det ingalunda kan eller bör uppfattas såsom an-. gifvande betygssökandens ståndpunkt såsom framstående vetenskapsman. Med anledning bäraf säger prof. Stenberg: En af konsistorii ledamöter har velat anse ettsådant omdöme af fakulteten såsom en artighetsbetygelse, ett vackert uttryckssätt och ej något mer. Huru i allmävhet härmed förhåller sig, tillkommer mig ej att bedöma; men hvad mag. W. särskilt beträffar, kan fakultetens omdöme om hans lärareverksamhet omöjligen antagas vara af denna ringa betydelse, alldenstund detsamma, ordagrannt taget; är fullkomligt motiveradt af förhandenvarande fakta. Detta filosofiska fakultetens, för mag. W. hedrande vitsord vinner dessutom ett stöd deruti, att mag. W. äfven af de studerande, som begagnat sig af hans undervisning, allmänt anses såsom en skicklig lärare och en bland de bästa föreläsarne vid universitetet. Under sin verksamhet såsom lärare har mag. W. äfven i sin mån sök! att bidraga till framkallandet af en sjelfständig forskning och författareverksamhet hos de studerande derigenom, att han för dem, hvilka valt mineralogiskt-geologiska ämnen för sina handlingar pro Gradu philosophico, alltid visat sig vara en välvillig och samvetsgrann rådgifrare, som biträdt dem ej allenast i valet af ämne, utan äfven ur sina egna samlingar försett dem medi materisl till nödiga undersökningar, hvilka ock understundom under hans ledning blifvit gjorda på hans enskilda la boratorium. I detta afseende vill jag såsom exempel anföra en afhandling för filosofiska graden af mag. CO. P. Carlsson om Cordievitens pseudomorphoser (Upsala 1857), hvilken sedefmera blifvit af prof. L Svanberg refererad i Öfversigten af K. Vetenskapsakaudemiens förhandlingar för samma års). Vi kunde tillägga ännu flere utdrag, men: tro, att det anförda är mer än tillräckligt för att visa, att personliga förhållanden icke varit utan inflytande på utgången. Hvarenda omständighet i hr Walmstedts meritförteckning, om prof. L. Svanberg omnämt, har han sökt förneka eller förklena; hvad han icke kunnat förklena, t. ex. gradualbetygen, har han med tystnad förbigått. -Ej nog dermed: han har, såsom läsaren af det föregående funnit, i fakulteten framkommit med osanwngar, som han sedermera i konsistorium måste återtaga; men, märk väl, han har ej återtagit dem förr än de redan gjort sin åsyftade versan, i sista stunden, då rösterna, fastän ej atgifna, redan voro bestämda, ja till stor del i skrift uppsatta, då återkallelsen ej gerna kunde verka på utgången, blott skydda honom sjelf från faran att af någon embetsbroder beskyllas för ögn. Huru ett sådant beteende bör anses, lempa vi åt en rättänkande allmänhets omåöe. Men vi kunna ej nog förundra oss, att onsistori-ledamöter, som sett och se dessa örbållanden, verkligen kunnat fordra, att hr Walmstedt skulle hafva utgifvit ett specimen som skulle underställas hr Lars Svanbergs dom; — en sådan fordran tyckes vittna, aningen om ett öfverdrifvet. pedanteri eller en makalös sancta simplicitas, — ty vi vilja ej :ro, att någon med afsigt gjort sig delaktig i en så förhatlig personlig förföljelse. 5 varifrån prof. S. fått denna uppgift. att anbudet icke begagnades, är svårt att gissa. Han fanniock för godt att den 25 Januari i konsistorium återkalla det. 3) Hvarvid .man likväl anmärkt att prof. Svanberg sorgfälligt undvikit alla ce ställen der författaren nämt hr W:s namn. —— LL S Om intellektnel bildning med särskilt: afscende på Gvinnans uppfestran. I dessa dagar, då det sedan länge fram