Aftonbladet – 2 mars 1859, sida 2

nock att j kom. Gamle lotsen Har aldrig lemnat sin nästa i nöd, då han kunnat hjelpa. Och nu gör jag i denna häringa nödestunder ett löfte, liksom de gjorde i forntimman, att jag på gubbens graf spelar ett sorgegväde, som skall ha sådan opprörelse i sej, att både menniskor och fiskar och fåglar, ja till och med snäckor och ostron ska gråta videt, om de ha fått några hjertan! Tyst der! ljöd löjtnantens allvarliga stämma. Det är god tid att sjunga segersånger, då segern är vunnen...... Pass på... Rätt så, Pelle — bra...... Det var ingen sak att komma hit. Hvad härnäst skall ske må Gud inge ossb — s Några ögonblick senare landade jakten lyckligt i lä om den plats, som vi benämt Klintholmen. Nu fort åstad! kommenderade löjtnanten. Ffram med tågrullarna och båtshakent Straxt derefter sågos de tre männen skyndsamt taga vägen tvärt öfver den lilla holmen, bortåt Hakonbrottet. : Hvilken fullständig syn fingo de ej här öfver det hela! Bogen och fören på fartyget stodo fastkilade mellan tvänne skarpa undervattensklippväggar. Men mer än hälften af skrofvet var frånrifvet och sönderslaget i bitar, hvilka vräkte omkring i vågorna eller, fasthängande i taklaget, slogo mot stenarna. De sönderkrossade båtarna, stöttor, spiror, afbrutna master, vattenfat, klädkistor, segeltrasor, proviant-tinor, lemningar af däckskajutan med dess inredning och möbler — allt gungade om hvartannat i de fräsande brottsjöarna och slungades till en del upp På stranden, ytterligare sönderslaget mot klipporna. E Men syntes ieke också något ännu rysligare? Stack ej här och hvar ett hufvud upp; en arm, en hand, för att famna efter dessa