Aftonbladet – 2 mars 1859, sida 2

dagen, det är med ett krig som med en dans, man låter andra börja, man slutar med. att sjelf vara med. SB. Hvad herr Sven Renström i Göteborg tänker om medborgerliga rättigheter. Till redaktionen af Åftonbladet. Då den så kallade valordningsfrågan eger ej blott ett specielt intresse för valberättigade borgare och husegare i städerna, utan äfven ett allmänt för hela folket i följd af de grundsatser eller föreställningar angående medborgerliga rättigheter i allmänhet, som bestämma meningarna och besluten angående de ordningsstadgar, om hvilka de valberättigade ega öfverenskomma; så torde det ej vara onyttigt att taga närmare kännedom af en framställning som vid denna frågas afhandlande i Göteborg gjordes för att bevisa penningens berättigande till företräde i politiskt inflytande inom antalet af de valberättigade. Denna framställning, omkring hvilken majoriteten sedan grupperade sig, utgör nemligen ett praktstycke såsom sammanfattning på ett ställe af det ordsvammel och de vrängda framställningar ur samtidens historia, hvarmed man finner att de så kallade konservative emellanåt söka och stundom lyckas att imponera på en och annan, som tager för godt allt hvad som framkommer med en säker ton, utan att närmare undersöka verkliga förhållanden. Det var redan den 4 sistlidne Januari :om denna fråga förevar i Göteborg, men det nir af Göteborgs Handelstidning, hvari redogöres för diskussionen, har först nyligen kommit till insändarens kännedom. Som samma ämne här i hufvudstaden ännu bör till de brännande frågorna, så torde dröjsmålet med anmärkningarna dock icke skada. Det är hr grosshandlaren Sven Renströms anförande vid tillfället, hvarpå vi, såsom öfverskriften antyder, önska få fästa Aftonbladets läsares uppmärksamhet. Hr Renström är en inom sitt samhälle aktad och redbar affärsman, som, enligt hvad det säges, från ringa vilkor, genom omtänksamhet, flit och lyckliga konjunkturer blifvit en af Göteborgs rikaste köpmän. Hr Sven Renström var också en af Göteborgs fullmäktige i borgareståndet vid den sistförflutna riksdagen, der han Jlikväl intog eh temligen obemärkt plats, såsom den der aldrig visade någon fallenhet att lägga sig i rådplägningarha, men flitigt voterade för jernvägssystem och anslagsförhöjningar i allmänhet. (Redaktionen emottager gerna faktiska -beriktiganden, om shäruti mot all förmodan skulle ligga något väsentligt misstag.) Deremot framträdde hr Renström när valordningsfrågan, såsom nyss sades, förekom den 4 Januari i Göteborg, såsom hufvudman för ett förslag, hvarmedelst de valberättigade indelades i tio röstklasser, hvilket ock segrade vid den påföljande voteringens Detta förslag motiverades förmedelst en vid tillfället uppläst skrift, den man att döma af den vackra försynthet och tystlåtenhet, som annars utgjort ett hufvuddrag i hr Renströms offentliga bana. nästan vore frestad att tro vara författad af någon annan; öm så Varit, så har författaren i vår tanka icke just dermed gjort hr Renström någon stor tjenst. Visserligen ser man af Göteborgs Handelstidnings referat angående sammankomsten, att boktryckaren mag. Hedlund genast då för tillfället upptagit och genmält några af hr Renströms argumenter, men detta har skett i en ton, så len och undfallande, att en något noggrannare efterskörd -på samma fält kan behöfvas för den händelsen, att det framdeles kunde falla någon in att citera hr Sven Renström såsom auktoritet. Hr Renström förfäktade iden af honom upplästa skriften, berättar Handelstidningen, att det icke låge nå gon orättvisa ut! en sålunda uppgjord graderad rösträtt till de förmögnares förmån. Särskilt vände han sig mot den lika rösträtten. som ingenstädes burit goda frukter. — — Talaren ansåg ock, att :en högre politisk rättighet vore något som man genom omtanka och flit egde att förvärfva, icke något för en hvar medfölt. På dessa fraser om menniskovärde, om att penningen icke ger förstånd, m. m. kunde talaren ej fästa afseende. Menniskovärdet vore ej beroende af den politiska rösträtten och ingen hade påstått något sådant, som att penningen ger förstånd. Men hufvudvilkoret för ett godt val vore att de väljande vore förståndiga och redbara män, som befunne sig äfven i den yttre oberoende ställning, att de icke komme i frestelse att låta yttre bevekelsegrunder bestämma sitt votump. Uti det här citerade lilla -stycket har herr Sven Renström redan gjort sig skyldig till två sofismer. Han har rätt i att menniskoARTE HSE SR ÅRETS MSS BRETT se BRAST nock att I kom. Gamle lotsen Har aldrig