Aftonbladet – 1 mars 1859, sida 3

Kärlek bend af sina rosor ramen Till din lefnads tafla, och ditt namn Ropas upp vid Pantheons-examen, Göms som en klenod i minnets famn. Gråt ej då, du öfvergifna maka, Kysse barnen dina tärar bort, Önska ej den flyktade tillbaka, Vägen er emellan är så kort. Ack, er Jakobsstege är ju bönen, Och i nattens timmar står din vän Vid de spädas bädd, och kräfver lönen För sin kärlek såsom ande än.