Aftonbladet – 28 februari 1859, sida 2

Vid första påseendet skall ganska säkert mången blifva förtjust öfver, att om ett lån, stort 115 millioner rdr, upptages till jernvägsbygnader, så utgör den ränta, som dagligen faller på hvarje individ, endast värdet af — pen haf skorpan — upplyser Handelstidningen. Men dervid förgätes, att om: den hälfva skorpan af en hvar icke nu förtäres utan att Fara behöflig, si måste den, om den indrases, rimligtvis ersättas af något annat födoämne, som dock icke fås för intet. Emellertid är denna metod att evalvera våra statsutgifter i hela och halfva skorpor ganska begqväm. Handelstidningen hade ju gerna kunnat fortsätta paralellen och meddelat att värdet af en enkel skorpa om dagen på hvarje person :motsvarar räntan på 230-millioner-rdr, att värdet af ett kungsbröd till morgonkaffet dagligen motsvarar räntan på 460 millioner — och att värdet af endast en liten tuting om dagen på hvarje invånare i Sverge motsvarar en ganska ansenlig förhöjning i våra statsutgifter. Vår kollega skulle då tilloch med kunnat undvika att tala om de 7 å 8 onödiga helgdagarne, hvilka på en befolkning af 2 millioner förete en årlig nationalförlust af 15 å 16 millioner dagsverkenn. Emellertid — tror Handelstidningen verkligen att med dylikt pjoller något uträttas, att lugnt och praktiskt folk öfvertygas mera deraf än då förliden sommar en annan anhängare af den hyper-romantiska skolan i statshushållningen uti Svenska Tidningen ville bevisa hvad Sverge skulle kunna åstadkomma, och i sammanhang dermed beräknade, att den dagliga lefnadskostnaden för hvarje förmögen person skulle uppgå till 1 rdr, för hvarje knappt bergad till 50 öre, för fattighjon till 8 öre 0.8. V.? ; Längre än vi önskat ha vi sysselsatt oss med Handelstidningens ofvan anförda åsigter. Men vi ha dertill varit nödsakade, emedan uti dem framträder, jemte ett försvar för stor utländsk statsskuldsättning, föreställningen om att. statsutgifterna, fördelade på hvarje person, allsicke äro stora, hvaraf möjligen den slutsats skall dragas att de alltför gerna kunna ökas betydligt. Vi åter hysa fortfarande den öfvertygelsen, att det-är numera absolut nödvändigt både att beräkna klokt och att hushålla väl med statens medel. Det är vår utgångspunkt och hufvudsaken för oss i-hela denna fråga.