Aftonbladet – 28 februari 1859, sida 2

iungahuset. Handelstidningen kan i sin meritförteckning erna intaga: försummar intet tillfälle, att tämma opinionen här i landet väl för — tatsskuld?. Hvarje gång vår oförtrutne kolega återkommer till : detta sitt favoritämne, ch det gör han rätt ofta, undviker han viserligen att yttra sig om det är inländsk eller itländsk statsskuldsättning som han egentligen öredrager; men då han städse framhåller den tora bristen på kapitaler här i landet och rödvändigheten att snart anskaffa dem, är det lart, att han vill importera dem, och hastigt ker det onekligen genom att låna dem i utandet. Enmtedan samma vår kollega såsom statsekorom hörer till den riktigt mirakulösa skolan, beymrar det honom föga, att hans idkeliga bearvetning af en fråga, i afseende hvilken opivionen här i landet visar sig temligen komvakt, är ett ganska otacksamt arbete. Hos wonom har frågan blifvit en fix ide, som bortskymmer den klara uppfattningen om det allnänna tänkesättet i landet. Våra åsigter om vådorna af stark utländsk statsskuldsättning hafva vi så ofta under den senare tiden varit i tillfälle att anföra, att vi cke anse behöfligt att nu upprepa dem. Hanlelstidningen gillar dem icke, och torde hvarcen af oss eller någon annan låta sig öfverygas. Vi skola också icke offra någon tid och möda derpå. Men då Handelstidningens utflykter på det statsekonomiska området blifva alltför märkiga, så kunna vi icke underlåta att ibland egna en stunds uppmärksamhet åt dem. I början af denna månad anställde vår kollega en undersökning om värdet af Sverges jordegendom?. Afsigten dermed uppgafs vara att ådagalägga, det den mycket omtalade skuldsättningen om 100: millioner? (hvartill landets hela skuld dock numera icke uppgår — påstår Handelstidningen) sammankrymper beydligt?; om den jemföres med. den svenska jordegendomens kapitalvärde. Att man alls icke med någon visshet känner, och svårligen kan komma att känna huru stor hela vår utländska skuld rätteligen är, förbiser Handelstidn., som nog har sig bekant, att man icke ens vet till huru stort belopp hypoteksföreningarnes nuvarande skuld ingår i den allmänna skuldsumman. Genom åtskilliga beräkningar, grundade ytterst på landshöfdingarnes uppgifter rörande jordbrukets spanmålsafkastning — uppgifter som en hvar känner ha tillkommit och tillkomma på sådant sätt, att de icke ens ega någon relatif tillförlitlighet — samt vidare genom andra beräkningar, äfven lösliga, kommer vår kollega till den öfvertygelsen,.: dels att den öppna åkerjorden i Sverge utgör tre millioner tunnland; och dels att totalvärdet af den svenska jordegendomen icke är för högt beräknadt, om det anslås till två å tre tusen millioner riksdaler riksmynt. Vi vilja icke bestrida möjligheten af att dessa sifferuppgifter kunna vara riktiga. Men vi vilja dock anmärka, att jordegendomen, i hvilken form den än framträder, icke kan hafva något fixt värde, af det enkla skäl att de produkter, som. jorden -lemnar, fluktuera icke blott i afseende på: mängd och beskaffenhet, utan äfven i afseende på det pris hvartill och den Tätthet hvarmed de aflåtas. Det är nemligen klart, att om t. ex. ett jordstycke lemnar en skörd af 1tunna råg, som ena året säljes till 20 rdr, men ett annat år säljes endast till 10 rdr; så har detta jordstycke ett dubbelt högre kapitalvärde det förra året, mot, det senare. Äfven andra förhållanden inverka på jordens kapitalvärde: t. ex. brukningskostnaden, såvida marken består af åker, afverkningskostnad och afsättningspris, om. den är skogsbärande o. s. v. Handelstidningen har uppgjort sina luftiga kapitalförmögenhetsberäkningar uteslutande i afsigt att bevisa, dels att våra statsutgifter ick äro så. särdeles stora, ochdels att vi utan svårighet kunna uthärda en: betydligt ökad statsskuld. Dessa satser skola naturligtvis smaka obeskrifligt väl på det håll, der stigande statsutgifter åberopas såsom ett slående bevis på den stigande nationalvälmågan. Om det är klokt och rätt, att under närvarande förbållanden befrämja dylika åsigter, derom torde icke tankarne vara delade: Vår kollega antyder derefter i en senare artikel, som han kallar Några jemförelser (se n:r 30 af Handelstidningen), sannolikheten af att hvarje invånare i Sverge årligen förkofrar sin ställning öfverhufvud taget med 8 rdr 33 öre — det är,, säger vår kollega, med inköpet af blott ett tarfligt husgeråd. Nationalförmögenheten ökas derigenom årligen med 30 millioner rdr, säger han. Fastän icke någon uppgift lemnas, genom hvilka utvägar en sådan allmän tillökning i förmögenheten åstadkommes, och änskönt intet afräknas för det tarfliga husgeråd som, efter de vanliga lagarne för förgängelsen, blifva obrukbara ochvärdelösa, vilja vi icke bestrida att beräkningen kan vara riktig. Men visar den ändock i sjelfva. verket ett så tillfredsställande resultat? Härpå lemnar Handelstidningen sjelf, ehuru omedvetet, ett ganska kuriöst svar. Vår kollega -har nemligen uppgjort en tabell, hväruti de nuvarande statsutgifterna, det redan upptagna jernvägslånet och ytterligare 115 millioner jernvägslån äro fördelade på. hvarje invånare i riket (folkmängden beräknad till 3,600,000). Då visar sig att hvarje individ bidrager till: Årligen Om dagen Rdr öre. Rdr öre. Statsregleringen 25 mill rdr med 6.: 94. — 1!,,. Ordinarie statsregleringen 8 mill. 2. 24. — tg. Extra ord. statsreglering. 17 mill. 4, 76. — 18,0. Ränta och amortering å 20 mill. jernvägslåna oden avant — 33. — gg D:o d:o å ytterligare 115 mill.rdr 1. 9173.— !s50) På dessa sifferberäkningar lägger Handelstidn. naturligtvis mycken vigt, emedan de visa hurusom äfven betydliga summor i fråga om staten upplösa sig i små belopp. Beräkningen är dock, såsom lätt synes, ofulle ständig, då i densamma endast de statsutgifter upptagas, som i riksstaten förekomma, men FRE a RT ta nan Jr fälg I rg