Aftonbladet – 26 februari 1859, sida 3

bestämmer straffet, d.:v. s. är exzecutor-af sitt etjet beslu! : Deremöt befinnes icke allenast något högst nedsättande för konungavärdigheten, utansig till högmålsbrott närmande uti Svenska Tidningens. plumpa -insinuation, att oftanämde åtgärd varit nödvändig, emedan konungen kunde straffa alltför lindrigt eller alltför bårdt, ja — det värsa af allt — en of rikets högs:a domstol ålagd bestrafning kunde a.ldeles uteblifva, utan at: någon derför kunde ställas till ansvar, enär konungen enligt grundlagen är oantastlig. . Se der! — ord och inga visorn, och dertill af den beskaffenhet att de ej ber höfva besvaras. Våra grundlagar omnämna eljest något som kallas kommundo-mål, hvarmed förstås sådana, som konungen, i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten, omedelbarligen besörjer och som afgöras i närvaro af den bland krigsdepartementens chefer, till hvars departement ärendet hörer; åliggande det denne senare — vid ansvar — att sin mening yttra och, om denna icke öfverensstimmer med konungens beslut, föra sina yttrade betänkligheter och råd tillett protokoll, hvars riktighet Konungen medelst sin höga påskrift besanne. Hvarföre nu en fråga om extrajudiciel bestraffning ej skulle kunnabehandlas helt enkelt som kommandomål i vanlig ordning, kan åtminstone jag icke utgrunda. Slutligen må anmärkas, att, om det är nödvändigt att göra chefen för landtförsvarsdepartementet till en sådan armens sekundcehef, det vill förefalla alltför mycket inkönseqvent bandladt, om ej på samma gång chefen för sjöförsvarsdepartementet likaledes blifver upphöjd öfver hela : amiralitetsgraden och hela flottan, och sålunda stäld närmast konungen. I Februari 1859. Vv. N.