Aftonbladet – 25 februari 1859, sida 2

gjordt som gjordt är. Jag hoppas emellertid att farbror ursäktar de höftiga ord, som sinnesrörelsen framkallade! Bra, du, bra! Och kan jag iaffärsväg vara dig till tjenst, så räkna på mig! 51 KAPITLET. Bref från Emila till hennes mor, fyra månader senare. Svartskär den 1 Augusti 183... Nej, älskade mamma, nu är det icke mycket mera att glädja sig åt! Mammas besök för två månader sedan är ännu alltjemt min glanspunkt, ty så godt som då har det aldrig varit. Det var liksom om solen vid den tiden lyste klart öfver mig för att sedan lemna så mycket större rum för dimmorna. j Ofta genomgår jag i mina tankar dessa fyra månader från det stora kontorsuppträdet, då jag sjelf utförde mitt försvar och slog Holt i en fullständig seger... Ack, i det ögonblicket, när Ake sen kom emot mig så full af tillit, ömhet och högsint rättvisa, då trodde jag vä! icke att jag någonsin behöfde tvifla på att ju dessa hans : känslor alltid skulle blifva desamma! Men nu undrar jag hur jag vågade lita på den förklaringen, som endast skedde inför Holt och icke mellan oss sjelfva. Ack, jag var så öfverlycklig, att jag gudskelof icke en sekund:lefde in i framtiden ! Framtiden kom dock alltför hastigt. Hur väl jag mins! hvad jag till middagen lade för en omsorg: vid min klädsel, och hvilket nöje min spegel gjorde mig, då der förklarade mitt verk lyckadt! 7 Holt -kunde, naturligtvis den dagen icke vara vid bordet. Åke inträdde ensam: Jag sprang cmot honom, jag kastade mig i hans famn, men han hade redan under de få -timmarne