Aftonbladet – 25 februari 1859, sida 2

innan kort skola häradsboerna gifva sitt. utlåtande ! illkänna, huruvida de vilja åtaga sig brons utförande! ler ej. i — I Jönköpingsbladet läses: Från Wexjö, hvarifrån underrättelserna på tidningsvägen städse äro både knapphändiga och senfärdiga, örmäles på enskilt väg, att frågan om kanaloch; ernvägsförbindelse mellan Wexjö och Karlshamn lärer rara fallen. Oaktadt staten hade understödt detta: företag med 350,000 rdrs anslag och 525,000 rårs ån på förmånliga vilkor, lära dock intressenterna rid närmare efterräkning funnit sig icke komma uti med sin andel och derföre vid en under Sigfridsnässan hållen bolagsstämma beslutat öfvergifva hela planen. I så fall kommer ofvannämde statsbidrag, tillsammans 875,000-rdr, icke att utgå — en bespa-: ring i statsutgifter, som just kunde komma till pass för uppvägande af bristen i fjolårets tulluppbörd. De: förberedande kostnaderna för det tillämnade företaget lära uppgå till 12 å 13,000 rdr, hvilka förskjutits af enskilt person, och det blir väl nu ett både besvärligt och obehagligt göra att få ihop den sum-. man från intressenterna. — Det är oss ett nöje, säger Gotlands Tidning, att omnämna nedanstående drag af mannamod och raskhet; som erinrar om gammalsvenska tapperheten och ringaktandet för motståndares flertal. Den bedrift, vi här framställa, utfördes af gotländningen Johan Nordin med båtsmansnamnet Qvick, som vid tillfället var 23 år gammal: När fregatten Eugenie låg till ankars vid S:t Fransisco och en af fregattens båtar var sänd i land, för att afhemta åtskilliga förnödenheter, samt första delen af styrbords vakt, som erhållit landpermission, medföljt, hvaribland en skeppare Loman och ofvannämde båtsman Qvick, hände sig att då Qvick var stadd på väg till båten för att återvända ombord. mötte han tvenne marinsoldater, hvilka yttrade: För Guds skull gå icke fram, man håller på att slå injäl skeppar Lomanv,. — Qvick svarade: Skam i er, ska vi inte söka hjelpa honom eller frälsa hans lif; hvarpå Qvick drog sin knif och rusade in i folkhopen så att han blef stående gränsle öfver Loman (som låg på gatan illa slagen och utan medvetande), samt upplyftande och bärande honom i -famnen, röjde han sig väg genom bandithopen medelst att slå ikring sig med Lomans ben. Ehuru Qvick er hållit ett svårt slag på ena ögat och oupphörligt förföljd, lyckades han sålunda att nedbära till båten den räddade Loman, hvilken säkerligen förlorat lifvet, om icke Qvick visat ett så vackert prof på rådighet och sinnesnärvaro. — I tidningarne på stället omtalades denna mandat med tillägg, att folkhopen utgjorde öfver tjugo personer, mot hvilka Qvick segrande bestod en så olika strid. — Skeppar Loman låg sedan sjuk ombord öfver en månads tid i följd af de blessyrer han dervid erhållit; och Qvick omnämdes vid flera tillfällen af fregattens chef — dåvarande kommendören Virgin — med loford för sin manhaftighet. Ett rykte härstädes omförmäler, att Qvick tillernade vädermälen blifvit af misstag sända till Wadstena i stället för socknen Wallstena på Gotland, der nu Qvick bor samt torde mer än mången annan vara i behof af att hugnas med gratial; isynnerbet som han blifvit uti kronans tjenst skadad i högra handen, hvarföre han äfven afskedades; och det vid dylika tillfällen, som det ofvannämda, brukliga äretecknet medaljen, så tacksamt ett sådant vädermäle af konungehs nåd alltid emottages och värderas skulle icke göra Qvick i hans omständigheter samma nytta som ett gratial eller årligt understöd. I sammanhang dermed bör äfven nämnas, att nå gra prispenningar aldrig hörts af för det af fregatten Eugenie utanför Guyaquilviken tagna sjöröfvarefartyget; hvilka väl torde till någon del hafva belupit sig på manskapet och således äfven skulle till kommit Qvick och hans kamrater; men kanske äfven dessa medel förirrat sig till — Wadstena. — Westerums och Gladhammars pastora (kons. 2 kl.) i Linköpings stift har blifvit ledigt ge nom hofpredikanten Wållers den 19 dennes timade död.