Aftonbladet – 25 februari 1859, sida 2

Vidare, och bland mycket annat af samma slag, anmärkte vi, att den ifrågavarande tidningen för nägra månader sedan uttryckligen förklarat: att så länge konungen icke stadfäster en valordning, h fva vi ingen, ty den hitills öfliga ir obrukbar. ! ; Men att samma tidning det oaktadt icke åragit i betänkande att nu påstå. att Riksdagsardningens m-ning ej kan vara nijon annan, än alt valen ske på öfligt sänt, inHill dess man blifver ense om det nya sättet.n Dessa och flera dylika absoluta motsägelser uti nämnde tidning styrkte vi med fullständiga och ordagranna citater af dess egna ord vid olika tillfällen. Nåväl! Menar kanske läsaren att vår publicistiske motståndare, ledd af en bättre instinkt än Ola Månsson, omfattat ett annat försvarssystem, öppet vidgått, att hon furgätit bvad hon förut skrifvit och förklarat sig hafva vid någotdora tillfället misstagit sig. Intet af allt detta. Se här huru hon söker förlika sitt första påstående, att vi ega ingen valordning, med det senare, att den hittills öfliga skall tillämpas intill dess man blifver ense om en ny: Vi fråga hvar och en — heter det i Svenska Tidningen för i går afton — som har något begrepp om en under åratal växande diskussion, om det är någon hufvudsaklig stridighet emellan att en ny valordning måste införas, att der nuvarande är odugig, men att i nödfall man möjligen kan blifva tvungen att begagna den odugliga hellre än att hafra ingen. Skulle man icke tro sig se Ola Månsson lifslefvande, demonstrerande inför hofrätten, att han för sitt besvär icke fått den ringaste ersättning? Det fattas blott att Sv. Tidn. uppgifver samma skäl -hvarföre hon icke vet hvad som stod i hennes förra årgång, som f. d. diskontdirektören anförde för det han icke kunde förete de qvittenser han hade erhållit. Vi medgifva för öfrigt villigt, att Svenska Tidningen också är ganska slängd i sitt försvar. Till en början finner läsaren utidet af oss anförda stycket, att hon alldeles icke låtsar om att hon sagt det ingen valordning finnes, emedan den som funnits blifvit orukbar. Genom det allra behändigaste taskspelaregrepp förvandlas derefter ordet obrukbar i en knapp vändning till oduglig, och detta ordet oduglig tages derpå i bemärkelsen af dålig. Och så är bevisningen färdig. Det låter ju ganska väl säga sig, menar vår sanningsälskande yrkesbroder, att en oduglig, det är: dålig, valordning är bättre än ingen, Ja, det läte onekligen säga sig. Det har blifvit otaliga gånger upprepadt, att vi ha en oduglig representation, en dålig, en usel, en eländig representation o. s. v.; men ingen har derföre påstått att vi icke ha någon representation alls, eller att den vi hafva ju icke ändock är bättre än ingen. Men om någon yttrade: vi ha ingen representation, ty den vi hittills haft är numera obrukbar, så måste något hvar medgifva, att dermed menades någonting helt annat än en dålig representation, med hvilken man dock i nödfall kan hjelpa sig fram. Och så lärer det äfven förhålla sig då tal blir om valordningen. Att hafva gen valordning är verkligen någonting helt annat än att hafva en dålig valordning. Vi. böra derföre låta Svenska Tidningen förstå, att huru. hon än vrider sig, skall hon icke komma ifrån sin uttryckliga och till yttermera visso under sin egen förläggares och morali kt ansvarige utgifvares signatur afgifna förklaring, att den gamla valordningen blifvit genom den inträffade grundlagsförändringen obrukbar, så att vi numera ingen laglig valordning ega, intill dess konungen stadfästat en ny, om hvilken de valberättigade i grundlagsenlig ordning öfverenskommit. Och om Svenska Tidningen känner sig hugad att ytterligare understödja den magistratens tanke, att konungen skulle kunna, utan de valberättigades hörande, stadfästa sådana ändringar i den cbrukbara valordningen att den kunde blifva för de nya förbållandena brukbar, så skola vi icke uraktlåta att städse hålla henne för ögonen dessa hennes egen TA Hesordt : Konungen kan väl neka sin fastställelse på ett framlagdt förslag till valordning, men han kan ej förordna om en valordning efter sitt tycke, eller oktrojera en sådan, såsom det heter på det politiska språket, emedan detta vore ett ingripande i valmenighetens rätt. Ur bref från Paris. s Den 16 Febr. Att Europa får denna vår se ett krig, vill jag icke säga med bestimdhet — regeringarne tyckas öfverlemna åt kejsaren att ensam afgöra häröfver —, men säkert är att hela verlden här tror derpå, ehuru en stor del ganskaogerna, och att tusen anledningar tala för en sådan tro. Jag skall anföra så många, att äfven ni skall knappt kunna undgå att dela dem. Alltifrån senatorernas och de deputerades ankomst till Paris äro de föremål för en ovanlig uppmärksamhet från hofvets sida, för smicker och artigheter, hvilka man förut icke varit frikostig uppå. Man vill på det sättet tubba dem till. undergifvenhet för den höga viljan. -Ministrarne, alla äro emot kriget, säga till herrar deputerade: vi räkna på att I skolen hejda kejsaren-. Men sådana deputerade som röstat för säkeroslagen, fastän de ogillade den. utgöra icke något hinder för den absoluta viljan. Rustningarne til! kriget pågå med utomordentlig fart. Man får underrättelser derom 2 1: fy Syr 1 KA ar Se ln F AR AG