Aftonbladet – 24 februari 1859, sida 3

utgift upptagits för expropriation af jord och eödast obetydlig kostnad för erförderliga byggnadsmaterialier af trä, emedan man trott sig kunna förutsätta att, der vägen komme att gå öfver främmande thark, denna, så vidt den tillhörde kronan, skulle för anläggningen kostnadsfritt upplåtas samt byggnads. materialier från kronans mark och skog jemväl eri hållas utan afgift, der sådåha materiälter icke utsn störfe köstnad kunde fråh Gelliväraegendomarne hemtas; och ehuru jernvägen sålunda HBlifvit böräk; nad att utföras med en jemförelsevis billig Kostnad, ; blefve likväl räntan å anläggningskapitalet samt den årliga underhållsoch driftkostnaden tillsammans så I betydliga, att jernvägen omöjligen kunde bära sig I utan en gäånska stark transport af gods, på hvilken i dessa kostnader komme att fördelas, enär persontraI fiken i den: folkfattiga orten icke ansågs kunna inI bringa någon nämnvärd inkomst; att beskaffenheten jar det gods, som, isynnerhet till en början, förnämligast ifrågakomme, jernmalm och skogsprodukter, i endast medgåfve en särdeles lig fraktafgift pr mil: att enligt upprättade kalkyler öfver dessa fraktkostnader det visade sig, att den minsta qvantitet jernmalm, af hvilken, jemte skogsprodukter, dessa köstnader kunde upphemtas, vore 350,000 sk årligen; att, med antagande, det 200,000 sk af den malm, som ssålunda beräknades från Gellivara årligen komma att nedföras, genast från jernvägens fullbordan kunde vid Gellivaraverken och andra svenska jernverk förädlas, en qvantitet af 150,000 sk återstode, för hvilken afgiftsfri afsättning utom landet måste sökas, såvida jernvägsanläggningen med någon sannolikhet till framgång skulle -kunnå företagas, och hvilken afsättning sökanden förmodade isynnerhet kunna ega rum till Finland, i följd af hvilket allt och på i öfrigt anförda skäl sökanden i underdånighet anhållit: att den ifrågavarande jernvägen måtte till byggnad få företagas, med rättighet för det blifvande bolaget att, enligt gällande expropriationsförslag, till sig lösa och med full eganderätt behålla den enskilta personer och korporationer tillhöriga jord, som för jernvägsanläggningen är behöflig; att utan kostnad eller årlig godtgörelse erhålla upplåtelse af den för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord samt från kronans parker inom Norrbottens län ko-tnadsfritt erhålla för jernvägsanläggningen erforderligt virke äfvensom att afgifts ritt begagna å kronans egor belägna kalkoch stenbrott jemte grustag; att i riket tullfritt få införa lokomotiver, vagnar, maskinerier och redskap samt materialier af hvad beskaffenhet de vara må, som. för jernvägens anläggning och bringande i fullständigt skick för trafikens öppnande erfordras, samt att åtminstone under de tio första åren efter det jernvägen blifvit fullbordad årligen från riket tullfritt få utföra 150,000 sktb Gellivaramalm. Genom nådig remiss åf den 1 sistlidne December har ders K. M:t täckts ånbefalla kommerskollegium att ö ver berörde ansökning, så vidt densamma afser tullfri införsel af åtskilliga effekter och tullfri utförsel af jernmalm, med underdånigt utlåtande till eders EK. M:t inkomma, hvilken nådiga föreskrift kollegium härmed får i underdånighet fullgöra. Sedan Gellivarabergets malmfyndighet blef känd, har öfver ett århundrade förflutit, utan att dervarande rika malmtillgång funnit något betydligt användande, ehuru åtskilliga förslag och bemödanden isådant hänseende blifvit gjorda. Första inmutningen af malmanledning å nämde berg skedde år 1736, och för malmens begagnande anlades sedermera Strömsunds masugn och Meldersteins bruk i Råneå socken, den förra nära hafskusten öch det senare ungefärligen 1 och ?7; mil längre in i låndet. :Tackjernstillverkningen vid masugnen uppgick i början af 1750talet likväl endast till 400 å 600 sk årligen; den aftog sedermera och upphörde 1830, hvarefter mas: ugnen lemnats att förfalla. Genom nådigt bref af den 13 Maj 1817 förordnade K. M:t, i anledning af gjorda framställnifgar om åtgärders vidtagande för befrämjande af bergsrörelsen inom Norrbottens län och tillgodögörande af dervarande ymniga malmtillgångar, att dess befallningshafvande i länet, jemte ortens bergmästare och en af bergskollegium utsedd, i bergsvetenskapen erfaren person skulle, med biträde af vederbörande landtmätare, undersökning ibe:örde hänseende verkställa; och i det af nämde komiterade, efter slutad förrättning, afgifna utlåtande förordades isynnerhet inrättandet af en bergslag, som ti!l en början borde inom vissa föreslagna gränser innefatta vestliga delen at Öfver Kalix samt sydliga och östliga delarne af Gellivara socken för tillgodogörande af malm från Gellivaraberget och för hvilken bergslag, bergsko!legium i afgifvet yttrande föreslog vissa förmåner i likhet med -hvad andra bergslager -blifvit beviljadt, men sedan genom ytterligare undersökning blifvit utrönt, att de för ändamålets vinnande nödiga upprensningar af Lina och Ängeså elfvar skulle dels möta stora svårigheter, dels erfordra en högst betydlig kostnad, vida öfver hvad statens tillgångar kunde medgifva, och hvilka !ej motsvarades af de deraf för? väntade fördelar, samt för öfrigt landets ringa odlingoch befolkning ännu utgjorde ett hinder för bergshandteringens idkande derstädes i stort, blef omsider genom kongl. brefvet den 27 Maj 1825 förklaradt, att frågan om en bergslags inrättande i Norrbottens län, som under tiden förevarit vid tvenne riksdagar, och i Hvilken utlåtahden blifvit afgifna jemväl af kammarkollegium och komiterade för strömrensningarne i de norra orterna i riket, komme att förfalla, och i dess ställe trädde nu en annan af mindre omfång, nemligen om anläggning på lämpligt ställe i orten af en masugn på statens. bekostnad, hvilken ej heller kommit till utförande. Af enskilta personer hafva, tör begagiiande af malm från Gellivara, endast blifvit anlagda, utom Strömsufnds förutnämda masugn, Selets masugn i Luleå socken, privilegierad 1798, samt Avafors masugn i Råneå och Göljens masugn i Öfver-Kalix socken, pri-; vilegierade 1827. Rosfors masugn i Piteå socken, privilegierad 1832, begagnar hufvudsakligen malmer; från Ristjälen och Utön samt myrmalmer. i Af öfrige masugnar inom länet äro Jonusuvando i Juckasjärfvi socken och Torneåfors i Öfver-Torneålj socken redan privilegierade på 1600-talet samt -grundade på andra malmtillgångar, ehuru vid Torneåfors! aumera äfven malm från Gellivara uppgifvits varaj ill någon del begagnad. Jonusuvando masugn har; sedan längre tid tillbaka fått förfalla. En vid Ede-; förs på 12 mils afstånd från Gellivaraberget vid Tu eå elf år 1824 Pprivilegierad masugn var Välibörjanj w 1830-talet till större delen uppförd, men har aldrig olifrit fullbordad, och af Korpfors masugn, hvilken, orivilegierad 1828, skulle anläggas vid Kornforsen i Räheå socken, här någon byggnad ätmu icke blifvit vörjad. Etiähandå uräfven förhållandet med några! inära, sedan längre tid tillbaka pfivilegierade masugvar Ä länet: Malmbrytningen å Gellivaraberget utgjorde: i SE OOSKa Två i medeltatl årlige rån och med 1831 till och med 1840 ungefärligen 9600, 18415 Fv 1850 0 5307 Oh TB cr 7 ISB 49651 wvaraf 1855 .. 1982 sk, 1856 3594 n och ... 1857... -. 8000 IH pen char således i märkbar mån aftagit, dch orsaken värtill är utan tvifvel egentligen att söka i ökade ransportkostnader. Under förra århundradet och början af det inne raratide erhöllo lapparne för malmens tränsporterand: nedelst renar 12 mils väg till de ställen, Edefors oc) Spiken, hvarifrån malmen sedan hemtades till jern verken, endast 1 och !, 185 kornmjöl eller ardra k rärde -deremot svarande varor eller ock :, rdr specie ör skE:det. Ar 1836 kostade 1 sk Gellivara-malmi