Aftonbladet – 24 februari 1859, sida 1

STOCKHOLM den 24 Febr. Vi ha utförligt redogjort för de fester, som nyligen firats i Köpenhamn, till minne af Köpenhamns försvarande år 1659 af dess borgare mot konung Carl Gustafs segervana trupper. Vi ha gjort detta, dels derföre, att dessa fester i sig sjelfva varit vackra och inneburit goda vittnesbörd om den allmänanda och den getnensamhet mellan olika klasser af medborgare, som man är van att finna i Danmarks hufvudstad, så snart det gäller en sak af allmänt intresse, och dels emedan karakteren och förloppet af nämde fester, som man på vissa håll redan på förhand hade omtalat med en viss skadeglädje, såsom utgörande demonstrationer i antiskandinavisk riktning, just tvärtom innebära ett af de klaraste bevis derpå, att känslan af de tre nordiska folkens frändskap och gemensamma intressen är så stor, att den mäste trycka sin prägel på hvarje. större manifestation af nationalandan i hvartdera af rikena, äfven då, såsom fallet nu är, ett minne firas, som för den ytliga betraktelsen) kunde tyckas vara föga egnadt att lifva de skandinaviska sympatierna. Skandinavismen spelade en hufvudrol i dessa fester. Den framträdde i dekorationerna, der svenska och norska fanor voro blandade med de danska; den bade sitt uttryck i de afsjungna sångerna; den framstäldes sinnebildligt i de gifna tablåerna, och den, uttalades i klara ord af de särskilta talarne... Om man vill tillägga alla högtidligheterna tillsammans en politisk fysionomi, så blef denna den afgjordaste skatidinavism, och ett litet kuriöst. bevis derpå, huru stark och öfverväldigande stämningen var i denna riktning, är att Flyveposten, som eljest. — i likhet med sin andliga trosförvandt hos oss, Folkets Röst — är mycket anti-skandinavisk, men tillika. mycket rädd för att gå emot strömmen, icke blott.slog an för tillfället en ganska skandinavisk ton, utan lät.en af sina hufvudredaktörer, hr Siesby, uppträda: såsom festskald med ett poem, öfversvallande af den varmaste skandinavism. Liksom de danska studenterna första gången de gästade Upsala, uppmanade och gåfvo första uppslaget till ett årligt firande af Gustaf Wasas dag och till ett upplifvande af minnet om .Sverges befrielse från danskt förtryck, så kan å andra sidan svenska folket utan obehag . se, att, danskarne fira. sitt lands räddning undan det underkufvande, som mer än ett århundrade senare hotade detsamma. Å ömse sidor fattar man numera klart, att underkufvandet och förtrycket aldrig kunnat bli något . verkligt medel till nordens enhet och skapa några varaktigare band, och att tvärtom det är genom den nationella och politiska friheten. som vägen går till enhet och gemensamhet och till en tryggad och ärofull framtid. Ettbland de märkligaste tal, som under de ifrågavarande festerna hölls, .var det, i hvilket konung Fredriks generaladjutant, general Hegerman-Lindencrone, föreslog skålen för konung. Oscar, och hvilket andades den varmaste skandinaviska hänförelse. Man dömer bäraf, att det inflytande, som den bekante hr v. Scheele nu en tid bortåt åter skall ha utöfvat på en viss hög person, och som verkat en viss kallsinnighet i förhållandet mellan hofvet på Fredriksborg och prinsen-regentens kabinett i Stockholm, numera ånyo är på upphällningen eller åtminstone i det nämda hänseendet blifvit neutraliseradt. Vår korrespondent i Köpenhamn har på senaste tiden häntydt på de försök att åvägabringa ett intimare närmande mellan de båda kabinetterna, som till följd af tidsomständigheterna egt rum, och härmed öfverensstämma åtskilliga underrättelser, som man finner i den utländska pressen. Till Correspondance Havasp skrifves sålunda från Köpenhamn den 10 dennes: Man har fästat uppmärksamhet vid, att ex liflig kommunikation eger rum emellan vårt skabinett och det i Stockholm. De begge sjömakterna skola ömsesidigt hafva uttalat en önskan, att bestämma sin ställning för den händelse att i andra delar af verlden skulle uppstå ett krig, hvars återverkan kunde spåras i norden. Man vill veta att förhandlin garne mellan de begge staterna skola gå ut å afslutandet af en traktat, till följd af hviloh de: skulle förpligta sig att bevara neutralitet; ifall ett nytt krig uppstår i Europa. Danmarks ställning till: det tyska förbundet är af en så exceptionel natur, att det mer än något annat kan blifva föranledt att spela en aktiv roll, i fall händelserna antaga en hotande karakter. Konflikten emellan Tyskland och vår regering har icke sedan November månad förlidet år gjort det minsta steg framåt till en fredlig lösning, och allt berättigar till att vänta, att de holsteinska ständerna skola gå så långt i sina fordringar, att det blifver omöjligt för Danmark att derpå ingå. Det. är derföre en naturlig följd, att Danmarks hållning måste blifva ingenting mindre än lugn och inoffensiv, isynnerhet om förbundet gör allvar af sina ockupationsplaner i Holstein och Lauenburg. En sådan; eventualitet skulle framkalla en ny: fara till. de förra förvecklinträ ss