Aftonbladet – 24 februari 1859, sida 1

ett tå tillfälle att tala ett förtroligt ord, innan vi mötas och gå längre. Jag ville gerna ha upplefvat en tid, då jag sett en rask och företagsam måg träda i mina fotspår, hvilket blifvit detsamma som om jag börjat min egen ungdom om igen. Men om jag icke sjelf ansett mig för något helgon, supponerar jag dock det skulle behaga mig att den mannen, som. finge kalla mitt Majblomster för sin hustru, borde vara af oförvitlig heder. : Nu blossar du upp — det förstår jag — och det är derföre godt, supponerar jag, att det svåraste arbetet är undangjordt innan vi mötas. s Det har på sednare tider förekommit mig att icke allt gått rätt till vid inrikes historien inom Hjelmska huset. Och jag vill i afseende på mina misstansar i denna angelägenhet säga detsamma som bror sade i afseende på Hjelms misstankar om framlidne kapten Oddjers, att det ej vore rätt grannlaga att undersöka dess större eller mindre grund. Bror är mig ej rätt klar i den här sakens Och öfver hufvud har det funnits inom mig en instinkt, som alltid uppenbarat sig hvar gång jag tänkt på fullbordandet af de planer, som jag icke nekar till att jag särdeles favoriserade vid början af brors ankomst hit. Supponerar emellertid att vi icke behöfva taga dessa argumenter för värre än de äro, nemligen en fars kloka försigtighet;. då han skall bortgifva en skatt af det obestridliga värde som min dotter. Mycket mer hade jag att säga. Supponerar dock det är klokast att tiga. Aldrig skall Majken. med mitt samtycke eller under min lifstid blifva-gift med Guldbrandsson,; men jag supponerar. att det är hennes så värdiga och ädelsinnade uppförande i denna sak som hviskat mig i örat att