Aftonbladet – 24 februari 1859, sida 1

annat än en följd af missförstånd, som måhända kommer att sluta med total söndring. Och få se, ifall. någon annan olycka stöter till, om Hjelm är den mannen som då håller sig uppe. Det kan synas besynnerligt att jag vidrör allt detta i bref, men jag ville nödvändigt att farbror före sin hitkomst skulle vara inne i alla förhållanden, så mycket hellre som det här på stället torde vara bäst att så litet som möjligt beröra dessa ömtåligå ämnen. Nog af att farbror nu inser och begriper min önskan att få ett slut på allt det husliga obehag jag haft under detta kompaniskap. Min käre och värderade farbror, var nu bjertligt välkommen! Lita på mina bemödanden, att hur obenägen mamsell Majken för närvarande än är — och det är hon troligtvis — skall jag dock genom ansträngning af alla mina själskrafter nog finna utväg att Ls hennes hjerta, sedan vi först väl blifvit gifta. Med största vördnad och sonliga tillgifvenhet förblifver jag farbrors ödmjukaste tjenare och varmaste vän Wilhelm Holt. Följande morgon emottog Holt svaret på sitt bref. Min käre bror! Att säga sanningen, supponerar jag att du genom någon af dig sjelf bäst känd reaktion i ditt inre kommit till bestämdt beslut att påyrka uppfyllandet af de förbindelser, som varit något tal om oss emellan. Hade jag sjelf i innersta grunden varit utan betänkligheter vid fullbordandet af ditt förslag, så skule jag nätorligtvis låtit dig begripa att vi kunde ha flyttat fram våra ploner: Men rent ut sagdt: jag är också rätt nöjd: