Aftonbladet – 23 februari 1859, sida 3

Vill Redaktionen af Aftonbladet. Insändarne, några i Stockholm nu hemmavarande kofferdiskeppare — hvilka händelsevis genom en aktnvingsvärd mans välvilja fått i sina händer Stockholms sjöassuransförenings för dess 5:te oktroj upprättåde, af K. M:t redan den 19 Nov. 1858 i nåder stadfästade och genom föreningens försorg från trycxet utkomna, men ännu icke för skeppare tillgängliga reglemente -— vända sig till redaktionen af Afctopbladet med aktningsfull anhållan att i tidningens spalter få nedanstående belysning intagen, för att Fönom densamma -så väl göra Stockholms Koffefdiskeppare uppmärksamma på de förhållanden och den ör dem företrädesvis vigtiga bestämmelse som inne fattas uti 7:de artikeln, handlande om skadeersättning, som ock framställa vår gemensamma, öppna protest. Artikeln är af följande lydelse: Då, enligt hvad erfarenheten har ådagalagt, en stor del af de förluster, som årligen af föreningen utbetalas, tillkommit genom uppenbar vårdslöshet, okunnighet eller brist på eftertanka och försigtighet hos befälhafvarne, fäster föreningen skepparnes uppmärksamhet derpå, att den hädanefter kommer att beifra lvarje sådant fall, och af den felande skepparen utkräfva ersättding för de utbetalningar, föreningen i dylika fal till rederierna måste utgifva. För att med något skenskäl af rättvisa kunna pålägga eller binda skepparen till ersättningsskyldighet utom lag, hvilket intet enda assuransbolag i världen, mer än ifrågavarande förening; :hittills-försökt tillvägabringa, har man, som ofvan inhemtas, åberopat, att en stor del förluster dertill gifvit anledning. Det förhåller sig likväl icke så i verkligheten, som måste stämpla denna uppgift till ett löst förebärande, icke til ett sakförhållande. Ins. veterligt hafva inga sådana förluster. tillkommit genom -befälhafvarnes vårdslöshet, okunnighet eller bristande eftertänka. Föreningen hår således, genom ett sådant svepskäl, till vinnande af sitt ändamål icke dragit i betänkande att främkasta än mindre ärekränkande än falsk beskyllning just mot sjelfva de personer, som föreningens: delegare hvar för sig lemnat sitt oinskränkta förtroende att föra befäl å deras Stockholms handelsflotta tillhörande fartyg, ty om andra skeppare kan icke gerna vara fråga, alldenstund dessa och deras beteenden och förfoganden Helt och hållet äro oberoende af Stockholms sjöassuransförenings förgodtfinnande, dess både granskningsrätt och dom. — Huru rimmar sig nu detta tillsammans? Å ena sidan ett bibehållet förtroende, å den andra en offentligt uttalad; otvetydig och skymfligtillvitelse? Det mäste i sanning ligga något mer än ett misstag härunder — det ligger en dold, men dock icke ouppdaglig, afsigt; som hvarje oförvitlig Stockholms kofferdiman är skyldig sig sjelf, sina kamrater, sitt farofulla kall, sin heder, att blotta och tillbakavisa med all den förmåga han eger. Att Stockholms skeppare. å sin sida genom någon slags uraktlåtenhet dertill gifvit grundad anledning våga iusändarne bestämdt förneka, och uppmana derföre vederbörande att med faktå bevisa det beskyllningen är byggd, icke på lösa förutsättningar, fördomar eller förvrängningar, utan på obestridlig verklighet och Känd ak, att -uppgifva huru många fartyg föreningen assurerat, huru måbga som gjort förlust, samt namngifva