Aftonbladet – 23 februari 1859, sida 2

Det var märkvärdigt, sade Holt, der han satt på andra sidan om pulpeten och med sin smekande dubbelblick liksom högg sig fast vid Hjelms hjerta, det var märkvärdigt hvad du gjorde för en fullständig affär genom det der anbudet på Finska Enigheten — och det märk ärdigaste var att fiskrarne, de dumma nöten, bjödo den åt dig ensam. Nå nå, förstås, jag säger icke annat än att också jag baft min andel. Men hedern, som affären imed kapten Oddjers gjorde vårt hus, är helt och hållet på din sida. Och det kan aldrig slå felt att vi få tur på de här pengarne, som vida öfverstego mina förhoppningar... Gudskelof, vårt unga hus blomstrar både inom: och utom! Jap, svarade Hjelm, sedan han en stund med beundransvärd fattning tittat i de papper han genomgick, det var verkligen en affär. som blifvit skött på ett sätt att vikunna vänta flera förtroenden. Ingen låg snikenhet vidlåder den. Och går det oss så väl i handom ännu en tid, så kunna vi göra allvar af den plan. jag härom dagen framkastade, att öppna handel äfven på Linöstranden. Med två bodar — du på ena orten och jag på den andra — kunna våra affärer taga en långt raskare fart Ännu, menade Holt rodnande, är det för tidigt att så utvidga dem. Och innan vi få....... Men Här kommer någon — kors!s Han blef nu hvit i ansigtet, under det han skyndsamt lemnade stolen. Det var Emilia som inträdde, icke efter en rädd knackning, utan till det yttre helt lugn och frimodig. Hvad vill det här säga? frågade Hjelm med en rynkning på ögonbrynen: Blif stilla, hr Holt! sade Emiliamed en blick bjudande aktning. Jag bar några ord att säga herrn i min mans närvaro. Ämnet måtte väl icke vara af. den vigtr, svarade Holt, nu blågrå i ansigtet, att det derföre är värdt att uppehålla de göromål, som vänta mig ?, an, återtog hon, jag ansvarar för at