Aftonbladet – 23 februari 1859, sida 2

Det är onekligen med en känsla af vämjelse man nödgas åskåda den ömkliga rol, som Svenska Tidningen spelar i hela denna fråga, och hvilken -rol hon ganska riktigt sträfvar att fullfölja äfven i hvad som angår den nya vändning magistraten sökt gifva sakerna genom den besvärsskrift vi här ofvan skärskådat. Men huru obehagligt det är att sysselsätta sig med en dylik motståndare, anse vi det likväl såsom en pligt att äfven i detta fall belysa arten af de krafter, som röra sig inom samhället och sträfva att på: dess utvecklingsarbete utöfva ett hämmande inflytande. Under de många skiften, valordningsfrågan haft att genomgå såväl i allmänhet som särskilt inom hufvudstadeny har den nämde publicistiska organen och dess ledare råkat att fullkomligt ohöljdt lägga i dagen sitt förakt för allt hvad som kan anses såsom grund: satser och såsom konseqvens i deras förfäktande. Allting är godt, allting är lofligt, allting är rätt, endast det främjar det hufvudsyfte, som genomgår Svenska Tidningens och henties ledares hela sträfvande: motarbetandet af tolkfrihetens utveckling och undertryckandet, der så ske kan, af den frihet vi-redan ega För Svenska Tidningen äro alla medelheliga, hvilka leda till detta mål. Svenska Tidningens uppgift och mål uti valordningsstriden har varit att rycka infytandet på valen till borgareståndet ur händerna på de menigheter, åt hvilka grundlagen öfverlemnat rättigheten att tillsätta denna vigtiga del-af representationen, för att-lägga detta inflytande uteslutande i händerna på ett ringa fåtal, lätt påverkadt af höga vederbörande och i allmänhet gynsamt stämdt för de byråkratiska och kastintressen, för hvilka hon tligen har att-strida. De neder!ag, som tidningen och hennes anbängare råkat lida, synnerligast bär i hufvudstaden, under sträfvandet för detta mål, ha emellertid nödgat -Henne att så ofta byta om posit on, så ofta försöka att förflytta striden in på nya områden, der hon trott större utsigter till framgång förefinnas, att hon rätt snart kan anses ha under sina många svängningar gått kompassen rundt, hvaraf följden också blifvit, att hvilken position hon, nu än må intaga, behöfva vi, för att drifva benne utur densamma, knappast begagna några andra vapen än bennes eyna ord, fälda för några dagar, veckor eller månader tillbaka. -Så äfven i afseende på den fråga, som genom magistratens besvär blifvit bragt å bane.: Magistratens åsigt, att, om ingen ny valordning hinner att på det i grundlagen föreskrifna sätt tillväga bringas, K. M:t skulle kunna på annat än