Aftonbladet – 15 februari 1859, sida 3

fangelse 1 London, hvarföre Howard utträdde ur densamma år 1781, samt komiten upplöstes, utan att hafva uträttat något. Misströstande att vidare kunna befordra fängelseförättringen, började Howard härefter att egna sina krafter åt reform af sjukhusen, hvilka äfv.n befunno sig i beklagligt tillstånd. Han genomrcste i sådant afseende ånyo Europe, och företog: slutligen år 1789 en resa till Turkiet och Asien för att på nära håll studera pesten och pestlasaretterna. På denna si: färd ankom han ock till Cherson i södra Ryssland, men skulle der finna sin graf. Han insjuknade och afled den 20 Januari 1790. Öfver hans stoft lät kejsar Alexander Tår 1819 uppföra en obelisk. Hans egna landsmän reste honom en minnesvård uti S:t Påulskyrkan i Londons; : Ehuru Höward således icke sjelf fick se några rikare frukter af sina ädla bemödanden så hade han dock vid sin hädangång den tillfredsställelsen att veta, det hans åsigter redan gjorts gällande uti ett par smärre grefskapsfängelser, och att man då som bäst vår sysselsatt att uppföra ett större körrektionsfängelse för grefskåpet Gloucester; Parlamentet hade nemligen år 1785 på grefskapets anhållan bifallit) att ett bättringshus skulle få byggas i staden Gloucester: Det blefdock icke färdigt förrän året efter Howards död, men erhöll en utmärkt föreståndare, hvilken derstädes införde en behandling af fångarne, som i det närmaste öfverensstämmer med philadelfiasystemets grundsatser, och måhända äfven var lånad ifrån Philadelfia. Han förblef anstaltens föreståndare intill sin död 1821, och ehuru fängelsetsöfverfyllning efter . några år gjorde det omöjligt att strängt genomföra det ursprungliga behandlingssättet, så hade han dock-år 1819, efter mera än tjugosjuårig erfarenhet, den tillfredsställelsen att om anstalten kunna försäkra, att den vida öfverträffat hans egna djerfvaste förhoppningar, att ett ringa antal återfall inträffat samt att en med fasthet handhafd ledning af anstalten varit tillräcklig att upprätthålla både erforderlig säkerhet och tjenstemännens inflytande; utan att man behöft taga sin tillflykt till fjettrar eller kroppsstraff. Forts. följer.) Rättegångsoch Polissaker. Åratet mot Ola Månsson. har i dag åter förevarit inför Svea hofrätt, dervid. såväl aktor; hr advokaifiskalen Billbergh, som den anklagade voro personligen tillstädes; Sedan målet blifvit påropadt, fingo parterna afträda för att justera förra rättegångsdagens protokoll, hvarmed drog uttill kl. omkring half 2, då förhandlingarne började med tillkännagifvande af de vid protokollsjusteringen gjorda ändringarne. Under det derpå började förhöret begärde aktor hofrättens yttrande huruvida han finge till Ola Månsson framställa några ytterligare frågor angående: den fördröjda redovisningen af Wigrens och Gumnne Perssons lån, hvarpå hofrätten, efter öfverläggning, resolverade, att som hofrätten ansåg dessa omständigheter icke på saken hafva något mflytände, finge några vidare frågor derom ej ega rum. Efter några ytterligare framställningar af aktor och ett försök af Ola Månsson att närmare förklara betydelsen af sitt vid förra rättegångstillfället gjorda erkännande, och att ställa detsamma. i något slags samklang med hans öfriga förklaringar och företedda intyg, anhöll aktor att efter erhållen del af handlingarne få med slutpåstående i målet inkomma... Till justering af dagens protokoll skulle kallelse å Parterna utfärdas, Yi återkomma. till en något fullständigare redogörelse för förhöret, Mordet å öfverstinnan Sederholm, Ransakningen vid rådhusrätten Då detta ransakningsmål i dag åter företogs, börjades såsom vanligt förhandlingen med justering af det vid. senaste, rättegångstillfälle förda. protokell, Förhöret började derefter med några frågor till pigan Boklund. Huru den dagen: efter. mordet i lägenheter hittade, cigarrstumpen, ditkommit, kunde hon. ej upplysa, hön hade ej sett den på morgonen,, sjelt bade hon icke brukat röka oigarr. På fråga om hon torsdagen eller fredagen i veckan före: mordet varit .ute från hemmet någon stund, förklarade hon tillen början, att hon ej. erinrade. sig sådant; men då. ordföranden bestämdare uppgaf att så vore, förhållandet och att hon dervid varit inne hos Mangelssons, si ansåg hön först det vara möjligt, att hon hemtat öfyerstinnan, och medgaf sedan att Hon. verkligen gjort det, men sjelfvä medgifvandet syntes vare något osäkert: sKänhända, menade Hon, hade hor då också varit inne hos Mangelssons. Ordföranden tillsporde henne nu, om hon vid ifrågavarande tillfälle, då hon skulle i Veckan före mordet hemta öfverstinnan, Sa Mästersamuelsgatan varit i sällskaj med någon bekant flicka; men härtill svarade hon nej; men då ordföranden uppgaf namnet Betty Estengren och antog, att det kunnat vara denna, med hvilken hon varit i sällskap vid det tillfälle, som af Wiksell blifvit omvittnadt, så förklarade hon: Det kap vara möjligt, att jag träffat henne och att vi varit; sällskap, då Wiksell såg mig, men då-har åtminstone ingen karl varit med.s Såsom vittnen voro till. i dag inkallade ;styckjunkareenkan Carolina Magnusson, af vittnena. vanligen kallad Mangelsson, hennes tjenstepiga Maria Jonsson, pigan Charlotta Länning, städerskan Antoinette Catrina Flodman, kanslirådinnan Krutmejers piga Maria Andersson, dcigarrarbetaren Herman undstedt och mångleriidkerskan Maria; Carolina -Gröplund. Alla dessa hördes på ed och berättade : at Enkan, Magnusson, som håller mjölkmagasinilandtbruksakademiens hus, kände: Boklund sedan förlidne år, då vittnet. bodde i Hr Ekenbergs hus. Vittnet bade ej märkt, att Boklund haft några bekantskaper vid hvilka vittnet fästat någon särskilt uppmärksamhet: Sedan Magnusson flyttat till-den lägenhet, der hon nu: hade sitt mjölkmägasin; och Boklund kommit i tjenst hos öfverstinnan Sederholm,var Boklund alltsomoftast inne på mjölkmagasinet, än för att handla och än blott för att träffa fru Magnussons piga, Maria Jonsson... Om Boklund någon viss dag i veckan före mordet varit inne på mjökmagasinet kunde vittnet ej med bestämdhet erinra sig; men: väl hade hon i ifrågavarande vecka varit der flera gånger. Deremot var vittnet fullkomligt säkert på,-att Boklund varit der på måndagseftermiddagen, den dagen då mordet skedde, i skymningen och som hon antog kl. mellan 3 och 4, ty ljusen voro då ännu ej tända, så att det ej kunde: ha varit. efter klockan 4, Boklund sade sig då ha brådtom, emedan, som hon gåfö RE SO VA