Aftonbladet – 15 februari 1859, sida 3

Boklind återkommit. Hoi giek då direkte in i köket till pigan och tycktes för tillfället vara vid mycket .gladt lynne. Hon hade vid: detta tillfälle köpt sig ett 3-skillingsljus och erhållit tändstickor. Medan hon befann sig i köket hade permitterade gardisten Östberg, anställd vid en mekanisk verkstad i grannskapet, stätt i-dörren till köket och gycklat med henne, och Boklund hade derunder afbrutit sitt nyss inköpta ljus. ; Ordföranden afbröt här vittnesförhöret för att af Boklund få svar på frågan; om det var det ljuset, hvaraf sedan en bit fanns uppe i tamburen; men härpå förklarade Boklund, att det var två olika ljus; hon ville minnas att hon lagt dem begge i köket. Fru Mangelsson, upplyste vidare, att Boklund i början af sin tjenstetid hos fru Sederholm mycket beklagat sig öfver dennas grälaktighet och sagt sig icke hafva det bra hos henne; men något längre fram hade hon mellan. pigan Maria Jonsson och Boklund en morgon hört ungefär följande samtal: Maria: Jonsson: Hur. år det med dig nu? — Boklund : bra! — Maria Jonsson: Nå hur är det med öfverstinnan? —Boklund: jo nu-är hon bra, för någon har lärt neg säga henne, att jag drömt att hon var död och att jag höll på att rusta till begrafning för henne, och: sen är hon bra — tilläggande fra Magnusson: Min flicka får vidare berätta om hvad hon sagt henne, både detta och mera. ; Boklund, tillspord härom, medgaf icke bestämdt, att hon fällt alldeles sådana uttryck, som fru Magunosson omvittnat, men förklarade, att hon en dag i början af sin tjenstetid hos öfverstinnan varit på besök hos fru Ekenberg, som, på hennes klagan öfver öfverstinnans sätt att vara emot henne, gaf henne: det rådet, att hon för öfverstinnan skulle säga sig hafva drömt om, henne och granris, ty öfverstinnam skulle vara, mycket rädd för döden. Detta råd hade också Boklund efterkommit, och måhända hade hom derom berättat för . Magnussons piga. På särskilta frågor af ordföranden, om öfverstinnan efier berättelsen om drömmen blifvit bättre, lemnade Boklund: tveksamma svar; än tycktes hon vilja säga, att öfverstinnans uppförande icke förändrats, än hette det att öfverstinnan efter drömhistorienkinkade mindre. Mängleriidkerskan Grönlund, som har mjölkförsäljning i huset n:r 2 vid Norrmalmstorg, kände Bok-lund sedan hon var hos Ekenbergs. Måndagen, då. mordet skedde, hade hon vid 6-tiden på eftermidda-gen inkommit i Grönlunds lokal, sox hon uppgaf,, för att betala en skuld. Hon var då klädd i sfart. sjalett och, som vittnet ville erinra sig, rutig sja samt medhade ett knayte, hvilket hon lade på disken. Det förundrade Grönlund, att Boklund, som vid ett: öregående besök kort efter flyttningen visat sig mycket ledsen och herättat att hon ej fann sig väl isid tjenst,. emedan: öfverstinnan vore mycket ,grälig: och tråkig,, nu åter var glad och: vid godt lynne. Vittnet hade dorföre tillfrågat henne hura bom numera tann. sig, och fått till svar: Guniuwnen; är mycket beskedligare nu, och jag finner mig bättre.s . Vittnet nade för öfrigt samtalat med Boklund om: deti knytet inneslutna. ullgarnet,: men om något besök hos: kanslirådinnan Krutmejerhadr icke varit fråga. På föranledning af ordföranden uppgaf vittnet vi-dare, att hon icke observerat att Boklund haft några: bekantskaper, hvarvid någon uppmärksamhet fästats;: men väl hade vittnet hört, att hom.skulle känna en. cigarrarbetare och. att en korkskärare besökt -benne.. Slutligen uppgaf vittnet, att en-helgdag efter jul, då: Boklund :var på besök hos Ekenbergs, hade hon äfven varit inne i vittnets bod en stund på eftermi,ddagen, men snart aflägsnat-sig.Ex timma seriro hade hon återkommit och begärt få vexla en 10: riks. dalerssedel, hvilket vittnet också gjort åt henne. De i vexlingen erbållna penningarne. hade Boklund; när hon kom ut på gatan lemnat åt en der väntaride karl, som vittnet tyckte. vara kortare till växten. Boklund trodde sig ej hafva varit glaåare än vanligt vid besöket hos Grönlund den 15 November, och vittnet medgaf också, att det blott varit wid jemförelse med henmes lynne vid besöket strax efter flyttningen, som kon funnit henne-särdeles glad. Om besöket då 10-riksdalerssedeln vex) ades, hvilket skulle ha varit: Anvundag jul; förklarade, Boklund, att hon följt Carl Ekenberg till en slägtin ge på Laädugårdslandet Och med. honora också åt ervändt, samt då af. honom emottagit sedeln till vexnling, och: att det var han somstod utanför ech tik hvilken) hom lemnade de invexlade mindre sedlarne. Vittmet ansåg det föga troligt, att den väntande personer ar rit Carl Ekenberg, ty denne är lång till växten och smärt, men deu väntande hade förefallit vittnet kortare och mera groft bygd. Boklund vidhöll iikväl bestämdt sinFörklaring, och anmärkte att Oärl Eken-berg varit klädd i en mycket tjock utanvöck, hvaraf. vittaets Duisstag kunde tå en förklaring. Fördet öfriga af dagens förhandling medhinnes för dagen ingen redogöre ,se; men bland uppgifterna af de sedan afhör ja vittnena förekommer som är a. märkligare beskaffenhet. Så blef genow. pigan Anderssons berättelse det upplyst, at. Boklund verkligen kunnat ha varit bos V utmejers och ringt på klocksträngen, utan ac någon märkt det, liksom Boklunds berätts1se om sitt förhållande, då hon bemkom oeh fann dörren till öfverstinnans rem stängd Om aftonen när mordet skulle hafva skett, i flera afseenden styrktes genom pigan. Lännings vittnesmål. Deremiot hade fru Magtiussoris Piga Maria Jonsson, att berätta Ungefär detsamma, som hennes matmo-, der om den ofvannämda drömbhistorien, samt äfven att omtala, att Boklund vid ett Plregående tillfälle skulle hafva yttrat: Sjag bryr mig, inte om käringen; är hön elak, 2å tar jag lifvet af henne, ett yttrande, som Boklund icke förnekade sig hafva fällt, men, som hon sad 08 : nen, n sade i så fall hafva varit ett förflaget ord, sagdt utar. någon mening. Hofintendenten Westin var af sjukdom hindrad från inställelse, men genom boktryckaren Hagström ingafs från. honom till. rätten en skriftlig, förklaring, att han icke vet sig hafva förlorat. de710 rdr, som Ödberg uppgifvit sig skolå hafva från honom till ripit. Efter föregången öfverläggning afsade rätten det beslut, att. domstolen, som aktar nödigt nöra hofintendenten Westin och vill draga försorg om att vederbörande dervid. äro tillstädes, sedermera vill. utsätta ny dag för målets iterföretagande och meddela resolution om den framstälda begäran att Ödberg måtte blifva på fri fot försatt, Ångfartygen Göthas-och Skånes sammanstötning. T går fortsattes inför rådhusrätteris fjerde åfdelning undersökningen för utredande öm hyilketdera af ofvannämde fartygen som varit vållande till deras sammanstötning den 11 Augusti sistl; år, dervid icke allenast båda fartygen blefvo illa skadade, utan äfven mMaskinietan Wandklod d-sQbåua 178 oe FI