Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 2

hvilken på morgonen samma dag, då Majken väntades till Svartskär, kommit dit för att träffa sin vän, -Man skulle frestas-tron,.tilllade hon, att bäst detär få vi oss ett uppror att bekämpa, :som fordrar större krafter än vi fruntimmer fått :på vår Jott. 2 Aha, yttrade kapten Oddjers, som skyndade att upptaga ämnet, mamsell: Guldbrandsson menar det bråk, som min galna besättning åstadkommit. Men ha blott litet tålamod — snart skall här bli-stilla och både befälhafvare och besättning ha rymt fältet, den sednare likväl. först. Gudskelof för det! utbrast Thorborg. Och jag kan visst icke såra -herr kaptenens nationalkänsla, då jag påstår att dessa menniskors förhållande är nedrigt. Fins -här icke vantro nog ändå? Dessa vargflockar, t. ex., har man icke sett dem vid kustlandet förr än i år? Men -emedan de — jag tror sedan urminnes tid — äro antagna att vara. finnarnes proviaptörer, säger nu folket, då finnarne äro så nära till hands, att de komma så förstärkta derföre att de-skola medföra dubbel trollmakt. 7 Hvad var det mamsell Guldbrandsson yttrade,, frågade kaptenen leende — äro vargarne våra proviantmästare? : Jo, så förmenas det. Under sommaren, då de nästan aldrig visa sig här, antages det att de samla sig hos finnarne, under hvilkas befäl vargen anses stå; ooh när de vintertiden återkomma till våra bygder, tror man icke att de blott, såsom jag nyss nämde, äro ute på proviantering, utan att de äfven hafva i uppdrag att ge trollkonster on menniskor och djur. Pappa, som är så ma i allt gammalt, säger att redan våra hedniska förfäder trodde vargen hafva gemenskap med onda andar. Och med onda andar förstås vi finnar —