Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 2

högtidlighets skull, så komme detta säkert nu för tiden att förefalla mycket antiqueradt, ja att måhända stöta på det löjliga. 5 Öfverste Hazelius: Hr Hjerta hade onekligen mycket rätt i hvad han yttrat, att äfven i skriftspråket en slarfsvenska funnes. Men orsaken härtill vore ju tydligen den, att medan vi mer och mindre grundligt ära oss främmande språk, ha vi deremot aldrig egnat någon omsorg åt vårt eget. Vi lära oss det på samma sätt som slarfviga musici sökå återgifva musikstycken som de hört, blott och bart efter gehör. Det är denna vanvård, som gifvit anledning till att vi ännd ej ega någon svensk språklära. I-hr Hjertas yttrande, att det är talsvenskan som skall korrigera skriftsvenskan, kunde han ej instämma: -Ingendera af dem skall rätta den anära, utan det är forskningen som skall korrigera båda. VAG Rektor Wessman: Det talspråk, för hvilket man önskat att särskilta reglor måtte inrymmas i språkläran, vore i sjelfva verket en abstraktion, då det, som bekant, vexlar efter olika orter. För talspråket kunde följaktligen inga andra reglor uppställas än de som gälla för skriftspråket. I afseende på språkläråns inrättning ansåg tal: att den borde börja med läseöfningar, som gåfve läraren tillfälle att göra lärjungen uppmärksam på satsen och dess delar samt förhållandet emellan hufvudoch bisatser. Sedan diskussionen öfver modersmålet förklarats slutad, företogs till öfverläggningsämne frågan om danska språkets upptagande bland skolans läroämnen. Kapten v. Kremer ansåg, af skäl. somhan vid förra sammanträdet :framstält, att skolan bör lemna någon undervisning i våra danska och norska stamförvandters språk. En bestämmelse härom: hade åt minstone på papperet funnits i 1856 års skolstadga, men funnes der nu ej mera, sedan skolkomitens förs slag blifvit lag. Vid undervisningen deri borde dock begagnas någon svårare författare, t. ex. någon af de danska skalderna, för att en grundligare insigtispråket måtte vinnas. En grammatik, helst skrifven på danska, borde derjemte läsas, samt jemförelser derunder göras med uttryckssätten i vårt eget språk. Lektor Elfving fann det vara så mycket större skäl att danska språket lärdes i de svenska skolorna, som det af en utmärkt dansk skolföreståndare, prot: M. Hammerich, blifvit föreslaget att inrymma en om ock liten del af undervisningstiden åt svenska språket i Danmarks skolor. Hr JHjerta anmärkte, huru 1 följd af det öfverdrifna antal läsetimmar man slösat på latinet, hvilket uppslukade den långt öfvervägande delen af gossens skolår, tiden för de öfriga läroämnena blifvit så ytterligt förknappad. Och likväl hade, som men sett af uppgifterna från den senaste studentexamen i Upsala, oaktadt denna förkärlek för latinet, af dem som efter elementarläroverkens genomgående aflagt det latinska stilprofvet endast ett mindre antal blifvit godkända. -Sådant skall väl fästa uppmärksämheten på nödvändigheten att låta latinet maka åt sig så, att mera tid blir öfrig åt svenska språket och andra ämnen. Tal. delade deras åsigt, som ansågo önskvärdt att skolan meddelade någon undervisning i danska språket; men trodde att härmed borde uppskjutas tilldess genom inskränkning af latinets lärotimmar mera tid vunnits, på det lärjungarne ej må öfveransträngas. ; Då ingen talare vidare anmälte sig att yttra sig i denna fråga, afslutades dess behandling, hvarefter sammanträdet upplöstes. z