Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 1

Supponerar att du kan ha rätt angående! Majken, fortsatte han samtalet med Holt; men hvad menar du med dina vinkar i afseende på Hjelm? Det är. jag så mycket nyfiknare att höra som jag sjelf vid ett par tillfällen funnit honom behäftad med någon rätt egen tankspriddhet. Bästa farbror, — Holt syntes på en gång nedslagen och förlägen — farbror har sjelf för mycket både heder och förstånd att i denna kinkiga sak tvinga mig att tala, der grannlagenheten och min egen heder ålägga mig tystnad. Det der låter fan så mystiskt! Supponerar dock att vi stå på den förtroliga fot med hvarandra att du kan vara uppriktig. Farbror, låt mig säga endast detta, att det finnes saker, som ingen man med hjerta och ära bör lägga i dagen, då han vistas i samma hus, der de tilldraga sig, Mins att farbror. sjelf af finkänslighet drog sig för att gå ned i sjöboden den natten, när ja hade min lurendrejeriaffär; och då farbror i det der såg en afvikelse från grannlagenhetens fordringar, hvad skall jag då se i detta? Jag ber derföre farbror: .sätt icke vidare åt mig! Nog af att jag anser min närvaro bemma nödvändig. för affärernas gång, och i dem är det nu verkligen en frisk vind. i Nå, det får vara som du vill så länge. Få se i vår... å Ja, då hoppas jag att allt skall vara klart — åtminstone tror jag mig då vara i tillfälle att kunna förklara allt... Om jag emellertid finge utbedja mig en gunst af farbror, så vore det den att se mamsell Majken på Svartskär! Jag finge då egna henne hvarje ledig stund och visa feie hur angelägen jag är att ej se min hyllning alldeles försmådd... (Hon å sin sida, tänkte han för sig sjelf, komme deremot att egna de flesta stunderna