Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 1

8 Le RNA SON Re 7 ren uppgifvande af Italien åt: Österrike, hvars politiska uppfostringsmetod af ålder och intill närvarande stund visat sig vara en helt annan än den af hr Disraeli förespeglade. Lord Russells satts uttrycker utan allt tvifvel en stor politisk sanning, men om man vill betrakta dess praktiska tillämpning i sammanhang med den ömhet lorden visar sighysa för bestående traktater, så möter genast här en olöslig motsägelse, enär å ena sidan den frihet, som borde inläras genom egandet, sålunda aldrig kunde komma att af. lombarder och venetianare tillgodonjutas, och å andra sidan legationernas emancipation från de främmande bajonetterna skulle ha till omedelbar följd en folkresning icke allenast der utan ock i Lombardiet, hvars innebyggare säkerligen skulle lika litet bry sig om ifrågavarande traktater, som de vid deras afslutande tillfrågades. Den af lord Palmerston uttalade åsigt förekommer väl mycket sväfvande, och egentligen endast innebära ett försök att uppskjuta den stora frågan. Ibland de inre frågor, som i trontalet förekommo, fästades allmänna uppmärksamheten naturligtvis i främsta rummet på reformfrågan, som likväl besynnerligt nog erhållit sin plats i slutet af talet, der den befanns vara ganska lösligt vidrörd. Detta anmärktes eck genast af lord John Russell; som häruti trodde sig finna, att vederbörande från början måtte ha rentaf förgätit denna fråga, men omsider påmint sig densamma, och derpå gifvit den en så föga framstående plats. Skattkammarkanslerens tillkännagitvande i underhuset, att denna stora fråga icke skulle förekomma förrän hela budgeten vore diskuterad, innebar ock ett för: tydligande af trontalet i denna punkt, och har mötts af ett allmänt ogillande icke blott hos de rent liberala bladen, hvilka såsom till exempel Morning Advertiser med ifver och styrka deremot uppträdt, utan också hos sjelfva Times, hvilken med fullt skäl anmär: ker, att undanskjutåndet af ett så omfattande och inveckladt ärende tills efter påsk skulle vara detsåmma som att vilja förqväfva. hela frågan, då ministrarne, sedan de väl fått alla sina anslagspropositioner beviljade; säkert gerna skulle låta huset få roa sig med några små detaljer och allmänna fråser i reformväg under den korta tid; sort återstode innan rötmånaden och andjagten gjorde en ända på ses: sionen. Tidningen säger sig derpå visst icke förvånas öfver att grefve Derby finner det högst obehagligt att nödgas proponera hundrade bland sina bästa vänner att uppoffra sina köpingar och sig sjelfva för landets bästa; men detta blir lordens egen affär, och det nuvarande underhuset ser ej ut som om let skulle vilja bespara honom hvarje obehag. Hvad reformagitationen i landet angår, synes den täga en allt större fart; och såsom ett bevis derpå anföres, att det senast i Marchester hållna mötet icke som tillförene nöstan uteslutande bivistats af arbetare, utan äfven af rikt folk, och att deputationer från nändelsoch industrikorporationer i större stäler skickats dit för att förklara deras biträlande af hr Brights åsigter, hvilka nu äfven vörjat understödjas af en och annan inflytelsegande parlamentsledamot.