Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 1

STOCKHOLM den 12 Febr. . Times har i en af sina senaste artiklar anställt åtskilliga betraktelser öfver drottningens trontal och den i anledning deraf uppkomna diskussion inom de båda husen. Man finner här en emot Österrike mindre vänlig stämning än som på senaste tider varit synlig i det stora bladet. Efter att ha uttryckt sin fullkomliga belåtenhet med det ställe i talet, hvaruti England förklaras vilja af alla krafter upprätthålla traktaternas helgd, yttrar sig Times emot Österrikes våldsamma inblandning i de. öfriga italienska staternas förhållanden på följande sätt: Alla. äro ense derom, att den strängaste åtskilnad bör göras emellan besittning på grund af traktater och länders besättande med militärstyrka. Om Österrike genom traktater erhållit vissa provinser, så försvagas denna rätt snarare än den bekräftas genom ett. system af inblandning och inträngande i närgränsande stater. De allierade återstälde eller öfverläto åt Österrike ett visst landområde; men de gåfvo ingenting derutöfver, och hvad som gafs lemnades under. vilkor af fred och rättvisa. Egendom och rätt ha ofta förklarats innebära ett uteslutande lika väl som ett omfattande, och för intet föremål är denna dubbla uppfattning af en så stor vigt som vid fördelningen af denna jords knappa områden mellan staterna. :Österrikes provinser äro en sak, dess militärbesättningar en annan. Dessa ha gifvit en förevändning, om icke ett rättfärdigande för fransmännens besättande af Rom, en åtgärd, hvilken i likhet med. dexflesta sådana icke vidtögs i ändamål att stärka och förbättra, Roms styrelse och samhällstillstånd, utan för att gifva Frankrike ett fotfäste i Italien. och en utgångspunkt för ytterligare-företag: : Italien har i alla tider utgjort ett fält för äregirigheten, men just af detta skäl: borde. man: bespara. detta. länd; hvarje slags inblandning; såframt ej en sådan oundvikligen erfordrades till förekommande af :en ännu våldsammare inblandning från något annat, Båll. Och; detta är skälet hvarföre Italien borde så, mycket som möjligt lemnas på egen hand att sjelft ordna sina förhållanden och lära sig denaa anda af oberoende och sjelfstyrelse,.som det. är. omöjligt att vinna, så länge man befinner sig under: oket. Sedan Times sålunda redogjort för sina egna åsigter angående Österrikes välde i Italien utom dess egna besittningar, och anmärkt hurusom alla talarne visat sig vara ense i hufvudfrågan; den nemligen om traktaterternas helgd, öfvergår tidningen till betraktande af de meningsskiljaktigheter, som i afseende på den praktiska tillämpningen häraf uttrycktes. Hr Disraeli, som talade på regeringens vägnar, förutsatte Italiens besättande med främmande trupper vara ett nödvändigt ondt, som måste till en tid fördragas, i förhoppning att under de främmande bäraines skydd sådana reformer och samhällsförbättringar kunde tillvägabringas, som skulle göra dessa förhatliga interventioner obehöfliga. Denna åsigt 1eder till ett motvilligt och varsamt, men bestämdt samtycke till sakernäs närvarande ställang på haltön. Drottningens. ministrar säga sig ha handlat i öfverensstämmelse med denna åsigt, och att de på allt sätt sökt göra den gällande hos de respektiva makterna. De hal strängt yrkat på att, så länge ockupation måste fördragas, det onda, som utgör dennas ur. säkt, måtte efterhand undanrödjas, och Euröpa, i stället för att kämpa för Italien, uppfostra detta land till sjelfstyrelse. Sådan är den ministeriella åsigten af saken. Härifrån synes lord: John Russel helt och hållet skilja sig. Han vill låta Italien uppfostra sig sjelft. Han vill, så vidt traktaterna det medgilva, på en gång befria landet från den främmande maran. Han vill, att man endast skall. vika för traktaterna, men icke underkasta ; sig några politiska konvenanser eller beräkningar. Låt Italien — så sammanfattar lorden sin me-. ning — lära sig friheten genom densammas: egande och utöfvande. . Lord Palmerston synes vilja intaga en ståndpunkt midtemellan de båda andras, och betrakta den främmande ockupationen såsom måhända nödvändig för närvarande, men :tillika såsom en sakernas ställning, hvilken ej kan åstadkomma annat än ondt, enär den har til följd att fortfarande degraderä sina offer. Af de bär framställda åsigterna synes oss hr Disraelis obestridligen vara den minst hållbara. Att såsom ett medel till undanrödjande af stora samhällslidanden, och såsom ett sätt att uppfostra ett folk och lära detsamma sjelfstyrelse, antaga främmande ockupation är väl det mest vidunderliga påhitt, som kunnat alstras af en konservativ hjerna. Då det föröfrigt är nogsamt bekant, att ockupationen af Röm icke förmått gifva Frankrike det ringaste inflytande på den )åfliga regeringen, som bar i spetsen för. sig kardinal Antonelli, ett af Österrikes kreatur, som ingenting hellre skulle se, än att befrias. från fransmännen, för att genast få underkasta: sig. Roms verkliga beherrskare — så inmebär toryministerens här uttryckta politik i sjelfva verket ingenting. annat än ett fullkomligt Supponerar att du kan ha rätt I Maiken,. fortsatte han samtalet med Holt:l: