Aftonbladet – 10 februari 1859, sida 3

vunnit ett allmännare insteg uti brottmålslagstiftningen, och föga äldre äro, de första; försöken att göra. fängelserna till bättringsanstalter. Några: enskilta ljusglimtar skymta väl fram redan i äldre tider, men allmännare har denna riktning icke kunnat kallas, förrän nu. Jag vill derföre också skynda till vår egen tid, samt endast i korthet vidröra det årtusende, som närmast föregått denna. De omtalade, utaf de romerske kejsarne utfärdade föreskrifterna till lindring af fångarnes: behändfing, synas hafva utöfvat endast ett ringa inflytande till. fängelsernas förbättring. Sjelfva Justinianus, som upptagit dem uti sin vidlyftiga. lagsamling, tog det icke så noga med, frågan om, bojors användande, utan sanktionerade sjelf en följd af författningar, uti hvilka, fångarnes beläggande med bojor om: talas såsom, något alldeles vanligt. På lika sätt synas också de öfriga humana föreskrifterna efterhand, hafva råkat i glömska, och sjelfva biskoparne synas under tillväxten af sitt vetldsliga anseende hafva förgätit sin skyldig het att utöfva kristlig barmhertighet i fångelserna. Under hela medeltiden och äfven derefter, allt inpå nittonde seklet, finner man derföre, att fängelserna med få undantag befunno sig uti det bedröfligaste skick. Ofta nog voro de mörka källarrum, dit solen alldeles icke, eller allenast med brutna strålar kunde intränga, der fuktighet och kyla angrepo och förstörde de fångnes hälsa, der också hungerns qval ej sällan måste utstås, och hvarest fångvaktarne utöfvade ett nästan oinskränkt tyranni. Äfven strafflagarne fortforo att vara hårda. Sjelfya de germaniska folken voro icke litet uppfinningsrika 1 uttänkandet af grymma straff. Det var ej nog, att de adopterade den romerska lagens straffarter, de införde äfven sjelfva lika grymma och ännu grymmare straff, såsom -rådbråkning, ögonens och tändernas utryckande, näsans, öronens och tungans afskärande m. fl, dylika. Äfven hos dem ansågs straffets ändamål vara att afskräcka från brott. Erinras må ock på sidan om ämnet, att det var medeltiden, som utbildade och utsträckte tortyrens bruk. Den begagnades visserligen också hos romarne, men egentligen blott emot slafvar, först på senare tider emot fria medborgare utaf de lägre folkklasserna. Under medeltiden. blefvo -deremot fria ;och lifegna, fattiga och rikaj underordnade och högtuppsatte nära nog hvarandras likar — uppå. sträckbänken. Och dermed fortsattes intill nyaste tider; t ehuru det första steget till tortyrens SLET vande. vidtogs af Fredrik IL i Preussen år 1740, så fortgick. dess successiva afskaffande likväl så långsamt, att den t. ex.-i Hannover ..qvarSR år 1822 och i Sachsen-Gotha till år