Aftonbladet – 10 februari 1859, sida 3

medelst kedjor fästades vid den anklagade och voro pliktiga att åtfölja honom, ehvart han än begaf sig; hvilket var fallet.t. ex. med aposteln Paulus, då han i Rom afbidade kejsar Neros dom. För de lägre folkklasserna fanns dock i allmänhet icke någon räddning ifrån fängelsernas qval, och ju längre kejsaretiden fortgick, desto sällsyntare blefvo också de nyssnämda undantagen. Likväl hade redan då de första ljusstrålarne börjat att tränga in i fängelsernas natt; ty den kristliga kärleken hade med kristendomen blifvit väckt till lif. Kristus sjelf hade ju umgåtts med syndare. Hans. milda lära hade innefattat så mången försäkran derom. att Gud icke vill en syndares död, utan att han sig omvänder och bättrar. Han hade också uti sin liknelse om yttersta domen tillräknat de rättfärdige såsom en förtjenst, att I de hade vårdat sig om sina fångna medmenniskor. Jag ver i häktelsen, hade han sagt, och j kommen till. mig, samt hvad:j hafven gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven j gjort migp. i; Knappt hade han också upphört att vistas uppå jorden, förrän hans: lärjungar på sig sjelfva: fingo pröfva de lidanden, som. voro förenade med dåvarande fängelser; och. ju mera de förste kristne tillvexte i antal, desto. Toftare blefvo också. fängelserna deras boningar.. Trogne sin store. mästares lära, sökte derföre de, som förblefvo i frihet, att. genom besök i fängelserna förskaffa. tröst och lindring åt sina der under afvaktan. på martyrdöden försmäktande trosförvandter;. och isynnerhet blef detta en pligt för de diakoner och diakonissor,. hvilka allt ifrån apostlarnes, tid hade. sig anförtrodt att med understöd bispringa nödstälda och lidande medkristne. Både hedniska och kristna författare ifrån dessa tider bära vittnesbörd derom, samt meddela berättelser, hvilka utvisa att en lindring uti de fångnes lekamliga tillstånd vanligen måste af fångvaktaren köpas med penningar. Så berättas det t. ex. om den heliga Perpetua, som år 202 efter K. f. satt fången i Rom och året derefter led martyrdöden, att. diakonerna Tertius och Pomponius kommo till. henne i fängelset samt för ett med -fångvakfaren öfvenskommet .. pris -köpteåt henne tillåtelse att: för..några.. timmar få vistas uti en. bättre del af fängelsebyggnaden, hvarutom..de utverkade, att man åt henne återgaf, hennes späda barn, hvilket man förut af hårdhet hade tagit ifrån henne. De första kristnes-.omsorger om fångarne synas likväl icke-hafva sträckt sig till: andra än dem, hvilka för kristendomens skull: höllos fängslade. . Någon egentlig fängelseförbättring.stod icke heller i deras makt att åstadkomma. Först sedan. kristendomen af kejsar Konstantin den. store hade . blifvit. upptagen till statsreligion, vidtogos de första -svaga :försöken till en fängelsereform. Af honom och några: hans. efterträdare till och med Justinianus istadgades efterhand; att qvinnor, hvilka man åter hade börjat att häkta, skulle förvaras. afskildt från männernay först uti fängelserna,-sedan..i klostren; att presterna::skulle tillåtas besöka fångarne, för att läka de sjuka: bringa näring åt de fattiga-och trösta de oskylliga; att fängelserna borde göras sunda; renliga-och ljusa, fångarne erhållatillräcklig föda. : samt. attiendast: de gröfsta brottslingarne skulle .t belastas med bojor. :; Uppsigten öfver: .fänzelserna uppdrogs såt särskilta tjenstemän, med kyldighet att -en :gång i.månadenafgifva rapvort om fängelsernas tillstånd; och slutligen -nbefalldes biskoparnpe att en gång i. veckan besöka de fångne,: att :under samtal med dem sökas utforska anledningenctills deras häktande: tillse, attdem vederfores. en: mensklig behandling.och att desserhölle allt hyad demcstillkomme;-hvarutom biskoparne äladesatttrosckejsarnei anmäla de missbruk i sfängelseförvalt MiDReng som de vidi.sina besök kunde: upp-) I lagärsnnu oda ba bina and essa förordningar: utvisasnog. tydligt, hvilsket. elände; som förut måstechafva :herrskat ) ängelsernasTy. om dessäicketillförene hade varit: ohelsosamma;,: orenliga och ;mörkaj: så: nade; det väl icke:-behöft föreskrifvassatt de skille; göras,suinda, renliga:sochljusa; om: det ckerförutshade varit. vanligt att utan: urskilj: ning:cbelasta fångarne :med ybojor, att: under sjukdom Jemna::dem utan bistånd, att låta dem hungra i. stället för att gifva :dem föda: samt utt förvöfrigt prisgifva dem åt -omensklig:-behandling af ria fångvaktare; så hade: väl icke motsatsen behöft stadgas och flerfaldigt upprepas: 2 Hå LR Det anförda utvisar. ock, att det endast: var fångarnes misshandling; som man: ville stäfja: På deras: moraliska förbättring tänkte-man då innu icke; och hade :dertill-också mindre -anedning-än.i våra dagar, emedan fängelserna också, dåförtiden förnämligastbegagnades: till sransakningshäkten och endast i några få fall till straffanstalter. v Man hade väl redan :.då en dunkel aning deromj attpstraffet borde åsyfta brottslingarnes förbättring: Ja tillssoch med långt tidigare hade: enssådansåsigt blifvit uttalad af. Platol som. också derföre, ehuru förgäfves, yrkade att tängelsestraff. skulle. införas... Men man dömde ännu: ett stort antal förbrytare till; döden; och hoppades således ingen förbättring af dem; I afseende å de ; öfriga våter .nöjde man sig med att-vänta en sådan sinnets förändring utaf det kroppsliga: lidande, sommån lät-dem utstå — alldeles så; som manvännu 4. dag-outi Finland synes tro,vatt den! kroppsliga smärtan skall. på förbrytarens sinne utöfva ett. helsosamt inflytandestill: förbättring. Jag i vill, härmed ifigalunda antyda, att vårt fåderneslandskulle, stå så långt tillbaka i bildning, att en främmande motsvarighet till vår nu gällande lagstiftning borde sökas halftannat årtusendex tillbakas Tvärtom voro Finländs strafflagar ännu för ett halft sekel: sedanomildarey.än-samma slags lagar uti-de flestazkulturländer. :; Men -sedandess. har mån:sanmnorstädes -gått framåt, ociy vii Finland bafva stått nästan: stilla: E f TJA lAtan mtvnlist ömon Het är don samti PENNA TR SMART