Aftonbladet – 10 februari 1859, sida 3

d klaga, endast är en efterdyning utaf det all männa lättsinne, som utmärkte den tid, hvilken föregick vår egen, och att deremot den Treaktion, som då uppreste sig emot detta lättdsinne och framkallade franska revolutionen, endast var en början till det andliga lif, som derefter uppenbarat sig i så många riktningar och ännu i våra dagar rastlöst verkar i bredd med de öfverklagade materialistiska dsträfvandena, eburu kanske mindre uppmärkI sammadt än dessa. Hvad visste den närmast föregående tiden t. ex. af det nationalitets-sträfvande, som nu vaknat till lif på så många håll, och hvilket icke satt sitt mål blott uti ett arbete för, nationernas språk och litteratar, utan ytterst syftar att höja folkens sjelfkänsla, för att sålunda föra dem framåt på mensklighetens stora bildningsstråt. Hvad. visste nämde tid utaf det arbete för folkbildningen, som nu: förtiden fortgår i så många länder, osh hvars syftemål är; att ur den råhet och det myndighetstillstånd, hvari okunnigheten hållit de lägre folkklasserna fångna, höja dem icke blott till ett rikare och förädlat andligt lif, utan ock till förmåga att bjelpa sig sjelfva uti arbetet för deras existens och i striden emot de. hårda pröfningar, på hvilka det menskliga lifvet öfverhufvud och den fattiges lif. isynnerhet är så rikt. . : Huru klen var icke. .då religiositeten, och huru framstår icke i motsats dertill det kristliga sinnelag, som i våra dagar visat sig.lefvande och framkallat så mycken verksamhet ieke blott för kristendomens utbredning i främmande länder, utan ock för dess. vidare insteg uti-det egna sambhällslifvet: en verksamhet, som gjort att kristlig kärlek först uti våra dagar börjat skönjas i åtskilliga sambhällsförhållanden, der tillförene kärlekslöshet samt till och med grymhet befläckade de kristna folkens seder och lagar. Vare detta icke sagdt för att nedsätta den tid.som varit. Den. kunde icke vara annorlunda, då den ju sjelf var en produkt utaf en annan, ännu mera obildad tid; och detär i alla fall densamma vi hafva att tacka för fröen till den bildning, som nu är vår. Vare det icke heller sagdt för att upphöja vår egen tid. Ty för en framtid skall väl också: vår tids ståndpunkt visa sig nog underlägsen den bildning, som då är rådande, Och allraminst vare detta sagdt för attskrytsamt upphöja det andliga lifvet uti vårt eget fädernesland, då det ju icke kan förbises, huru mycket vi sjelfve ännu måste sträfval och arbeta, innan vi hunnit tillegna oss vår samtids anda uti hela dess rikedom. Jag har erinrat om. dessa förhållanden allenast -derföre, att tanken på desamma otvunget framgått utur det ämne, för hvilket jag vågat hoppas en stunds uppmärksamhet. Väl är detta ämne nog dystert. Det förer oss ned till samhbällenas mörkaste schakter, der . armod och förtviflan, . okunnighet och laster, sedligt förderf och den gröfsta brottslighet hafva: sitt hemvist. Jag skulle också ryggat tillbaka för tanken att dermed sysselsätta en vördad krets af bildade. åhörare och åhörarinnor, om icke samma ämne omfattade också: ett af de ädlaste sträfvanden, som lifvat vår samtid, om det icke gåfve mig anledning att erinra, hurusom just vårt eget tidehvarf låtit den kristliga kärlekekens ljus och värma :upplyftande och försonande.. tränga ned också till dessa. de. osak ligas jordiska boningar, der fordom endast elände, hårhet och förtviflan voro hemmastadda, — Jag har tänkt, att. ett. ämne, som. sysselsatt och: till kärleksfull verksamhet lifvat vår samtids ädlaste män och qvinnor iandra länder, icke kunde vara tröttande för denna aktade församling, om blott mitt framställningssätt kunde vinna ett godhetsfullt öfverseende. Det är några blad ur:fängelsernas historia, Jag anhåller att få uppläsa. : Såsom . .straffmedel. är fängelset en. jemförelsevis ny inrättning. Hos forntidens folk-): slag begagnades det endast undantagsvis derF till... Hos dem, likasom, hos de germaniskal. folken-i-dessas . barndom, uppträdde de första-strafflagarne endast såsom försök att begränsa sjelfhämden. Förbrytelsen uppfattades l: då ännu: icke -såsom en förnärmelse emot samhället; utar såsom -en kränkning af den enskilta, förolämpade personens rätt. ,Samhället uppträdde endast förmedlande emellan den-förnärmade-oeh den, som förolämpat honomå; samt förmådde den förre att tygla sitt hämdbegär, den. senare att gifva upprättelse åt den förre. Den? frie. mannen kunde derföre uti de flesta fallen lösa sitt lif med penningeböter, hvaremot slafven och. den, som intet egde, måste med kroppsligt. lidande och icke sällan med: lifvet umgälla sitt felsteg; När sedan samhällsutvecklingen fortgick, började man efter handiatt betrakta: brotten) såsom angrepp emot det allmänna; först emot gudarne, sedan emot. samhällsordningen. Straffet fick derföre. alltmer och mer karakteren af en vedergällning, -hvarigenom först: de förtörnade. gudarne, sedan också det förolämpade samhället skulle försonas. Men gudar-s ne kräfde då för tiden blodiga offer och ville fruktas, icke älskas: Samhället åter, som tillika måste betrygga sin egen säkerhet, stod i detta .afseendeingalunda. framom gudarne. Man. sökte derföre att; förekomma. brottens tillväxt. — icke genom ratt uppväcka kärlek till det-goda — utan; genom. att injaga fruktan för .straft; ochför att straffen skulle afskräcka ifrån brott, trodde man lagarne böra skrifvas med blods Straffen blefvo derföreöfver bufvud ganska hårda. samt utöfvades på grymmaste sätt. .-Det var till: ex. ej: nog, att dödsstråttet . följde också på. ganska. obetydliga: förbrytelser:, det, .verkställdesäfven ipå det: hårdaste sätt. -Att.stenas till. döds,såsom Ste-l: phanus,. .var ett också hos grekerna, isynnerhet i äldre. tider; ganska vanligt dödsstraff. Att korsfästas, såsom Kristus, begagnades likaledes både hos grekerna och romarne.i äldre tider. Det: jemförelsevislindrigare få För TE fö fw : a RR a RN RT Paeg BEAN