Aftonbladet – 10 februari 1859, sida 3

1020. Rättegångsoch Polissaker. Åtalet mot Ola Månsson har i dag åter förevarit inför kongl. Svea hofrätt, och saken har dervid utvecklat sig vida snabbare än man, i betraktande af Ola Månssons. vid. förra rättegångstillfället ingifna försvarsskrifthade anledningförmoda.. Ola Månsson sökte i början af förböret att, så vidt sig göra lät, försvara den :position han genom nämde försvarsskrift. hade intagit; men då åklagaren, hr-advokatfiskalenBillbergh, ådagalade de uppenbara motsägelser, som egde rum mellan notoriskt kända och erkända faktiska förhållanden samt de: förklaringar: Ola Månsson afgifvit, och då han med anledning deraf fordräde att Ola Månsson skulle afgifva bestämda svar, på en möngd frågor och uppmanade honom att söka visa.att något. förnuftigt. sammanhbang egde rumsuti,. hans. uppgifter, började Ola Månsson småningom medgifva, att hah utiderstundom af låntagare, till hvilka han från Malmö medfört åt dem beviljade lån, hade såsom ersättning för det besvär han haft med fördelningen af lånet: mellan låntagare och löftesmäny då dessa tagit lånet för gemehsam räkning, emottagit, såsom ett slags diskretion, någon del af de 7; procent, som afdragits af lånebeloppet, sedan en annan del beräknats-afgå. för... de: kostnader, som varit förbundna med lånehandlingarnes uppsättande och nödiga lånedokumenters anskaffande. Då emellertid åklagaren gick Ola Månsson allt -hårdaer på lifvet och dels visade orimligheten deraf, att kostnaderna för lånehandlingars aniskaffande och-iordningställande alltid skulle utgå med en viss procent af lånesumman, denna må nu ha varit-större eller mindre, dels fordrade bestämd redogörelse för vissa särskilta fall och en bestämd förklaring huru det kom sig, att hela den massa qvittenser, dem Ola Månsson mottagit, kunnat försomma, så att blott sex stycken funnos qvar, lels ock anmärkte -de-väsentliga förändringar Ola Månsson gjort i sina första uppgifter, så såg sig Ola Månsson slutligen så kringskureu från alla sidor, att han tvärt slög om och förklarade, såsom orden:fölloy att:kellre än att en gådan framställning skall: göras och måret utdrägas, erkänner sjug, att; då jag emottagit handlingar a låntagare samt erhållit: penningar på dåem; -jag: tagit dels: VY, dels: 34, procent i ersättning, hvaremot jag återgifvit låntagarne rsättning: för de kostniderde haft med lånehandlingarnes uppsättande ; s å med anledning häraf hofrättensordförande gjordeden anklagade uppmärksam dervå, att hofrätten icke emottoge några vilkor-: liga erkännanden; utan att-Ola Måns-or måste: afgifva en bestämd förklaring; så erkände lenne nw uttryckligen, ät det: vär meningen ant han skulle hafea dennaversättring för det msvar, hvari han stått för hemdlingarna, då kan rört dem tilly och för penmingärna, då han fört dem från Malmö, samt förvdet besvär han haft ned penn nyarnes fördelning RR DEG Hr ådvokatfiskälen Billbergh anmärkte nu, itt om: Ola Månsson gjort detta erkännande vid förra rättegångstillfällety så hademycken tid varit besparadv FE betraktande af hvad som sålunda förekommit — fullföljde: hr Bill-bergh ECkunde det numera vara öfverflödigt att åberopa en skrifvelse, som i dag på morgonen blifvit honomtillställd från sekreteraren i rikets ständers-banky men för: fullstän dighetens-skull ansåg han sig likväl böra uppläsa densamma: fö Denna handling, hvilken hr Billbergh derpå föredrog, befanns vara en skrifvelse från hrr bankofullmäktige med öfverlemnande af ett från lånedirektionen i Malmö insändt protokollsutdräg, som gaf vid handen, att :kamrerareh vid lånekontöret, Fogelklou, företett inför direktionen ett honom tillhandakommet bref, dateradt Ystad och undertecknadt af tvenne hemmansegare, Ingvar Eriksson och Sven Mårtensson, och hvars hufvudinnehåll var, att sedan Erikson och Mårtensson af en i Cim brishamnsbladet införd artikel sett uppgifvct, att Ola. Månsson skulle vara försedd med bevis, som lådagalade, att han ej varit kommissionär åt lånesökande i Malmö lånekontor, så hade för dem blifvit begripligt livad den skrift måtte hå innehållit, hvilken de, på uppmaning af en förmodad utskiekad från Ola Månsson, undertecknat, och Kvars innehåll de då ej förstoco utaretogo för god det förklaringderöfver, som gafs dem af den person, som anhöll ;om-Ces ras underskrift. Men på det de ej gendoiu sina Widerskrifter måtte gifva styrka åt några dsanningar, så funne de sig föranlåtna at förklåra, att då förliden vår det rykte blef i orten gängse, att enningar skulle vara att vid lånekontoret i Malmö tillgå öch att: Ola Månsson åtoge sig att besörja låns anskafi FTande, så ade Erikson och Mårtensson vändt