Aftonbladet – 10 februari 1859, sida 2

samt den tran sedan lyste hela vintern...... Och den menlöse syndaren gret som ett barn. Min käre Pehi, tröstade honom jag, du kan varå så ganska. frimodig! Lycklig den, som icke eger någon tyngre samvetsbörda att träda inför vår Herte med. Ty har du icke gjort värre än kokat tran på eh sjökapten, så går du klar och kommer nog i rent vatHistorien är verkligen karakteristisk för skärgården ! inföll Hjelm. Men vi få höra om kapten Oddjers är lika färdig att ge den stackars fiskarn absolution ? Jo bevars!, svarade kaptenen. Man kan få det sämre. Hur mången sjökapten, som icke lyckats att under lifvet lysa för menniskörna, vore ej glad, om det kunde ske ef: teråt! Det är alltid bättre, än att ätas upp af fiskarne, hvilket kanske förr eller sednare blir min lott, liksom mången annans. j Medan samtalet i gick hos herrarne, sutto Emilia och Thorborg efter kaffet. och småpratade framför brasan i förmaket. Nå ja, kära Thorborg, om han ej är precist så vacker som min Åke, så kan det väl hjelpa sig ändå! yttrade Emilia med behaglig stolthet. Jag finner honom icke heller på utseendets vägnar kunna mäta sig med Gudmar! svarade Thorborg, ; ? Åh, säger du det! Din bror är visserligen en utmärkt hygglig ung man och min störa favorit, men likväl fruktar jag att han får stå tillbaka för kapten Oddjers. -Det tycker jag ej om att höra dig säga! och ändå är det icke derföre att Gudmar är min bror — det vet jag — som jag. tycker illa om det. Men hvad kan du egentligen finna fördelaktigare hos kaptenen O