Ur bref från Paris. Den 31 Januark Jag vill icke längre tala om prins Napoleons förmälning, som ni redan noga känner, icke heller om den summa af 500,000 francs, som sardinska kammaren skänkt prinsessan Clotilda till hemgift, eller om de 384,000 fr., som samma kammare ytterligare voterat till utstyrsel och handpenningar åt hennes höghet, icke ens omden halfva million om året, som franska lagstiftande kåren beviljat prinsen till apanage, än mindre om hvad framtiden kan bära i sitt sköte åt den måhända blifvande konungens. Inom landet förnimmer man då och då af några svaga tecken, att en stor del af nationens mest upplysta klasser: ännu hänger fast vid fribeten, som regeringen fortfar att fruktä: Nyss kar man lagt beslag på brochyren: Blir det fred eller blir det krig? och sedan har man förbjudit försäljningen af en ny bok, kallad: Vetenskapen om. menniskan af den bekante Saint-Simonisten Pöre Enfantin. Samma olycka eller lycka (ty som ni vet kan ett förbud -bereda en skrift. ett rykte och en afsättning, som den eljest icke förtjenar) befarar jag icke. för den nyss fulländade dramer af den: yngre Alexandre Dumas, som skall heta Den slösaktige fadren,, derest författaren icke ändrar. den. — Den förökade strängbeten å regeringens sida har icke hindrat Revue contemporaine— hvilken-ministåren fråns.