Aftonbladet – 10 februari 1859, sida 2

nglingarne förekomma kroppslig lättja, och els för att göra de lärgirige ynglingarnes kolgång så litet betungande för föräldrare som möjligt. Lärjungar i dessa högre olkskolor skulle blifva icke blott de i den ägre folkskolan sällan synlige 13-, 14ch 15-åringarne, utan jemväl ungdom öfer 15 år, så länge lärolusten räckte och aständigheter det medgåfve. På detta ätt och genom förmedling af högfolkskolans rån arbetsklassen icke bortgående lärjungar kulle upplysning och kunskaper nedstiga till ch småningom sprida sig bland arbetsklasen, d. ä den stora massan af folket. Af errskapsklassens högre bildning kommer inenting direkte arbetsklassen tillgodo ännu. Annat blir förhållandet i en framtid, när samvällsutvecklingen hunnit bringa ståndscirkuationsideen till verklighet. Dessa högre folkskolor blifva dyra, och lerföre tills vidare få; men all djupsyftande örättning måste. utveckla sig långsamt, om len skall vinna fasthet. — I den mån de örsta högskolorna hinna frambringa tillfredställande frukter, skall det allmänt vaknande ntresset på flera vägar framskaffa medel till lt flera och flera högskolors inrättande, slutigen en i hvarje församling eler socken. Då olifver tillfälle för äfven de fattige att låta ärgiriga och med goda fattningsgåfvor gynnande barn begagna den högre folkskolan. Det bör dock åligga församlingen attbestrida kostnaden härvid för de fattigaste, då lärjungarnes lust och gåfvor äro utmärkta. En ny maskin måste dock smörjas för att komma i gång, och i afseende på den högre folkskolan tillkommer det staten att bekosta oljan. Vi måste med afseende på detta ärende ogilla rikets ständers i vår tanke för trånga begränsning af den summa, som högst får såsom bidrag lemnas till hvarje högskola. Den, som rätt tänker sig in uti de högre folkskolornas ändamål och huru de med afseende härå böra blifva beskaffade, måste inse, att den högre folkskolan kräfver lärare med hög bildning och klar skådning genom hvarje läroämnes hela innehåll och betydelse för att kunna gifva åt undervisningen en verkligt bildande kraft. Härtill bidrager mycket, om läraren för sina kunskaper eger en grundlig elementarunderbygnad. Men huru äro: allmänligen folkskollärare-seminarierna :organiserade? Mån emottager här fullväxta ynglingar utan underbyggnad, för att under relativt kort tid inhemta förmåga att undervisa i vetenskaper så, att folkets ungdom härigenon upplyses och bildas. Hvad utgör principen för sådana läroverk; om icke den falska och derföre otillfredsställande frukter frambringande satsen, att hvad som icke duger för berrskapsskolan, det är godt nog för folkskolan. Med tanken härpå ha vi varit afgjordt benägna att förkasta såsom falsk hela institutionen af särskila lärareseminarier för folkskolor, så vidt de afse den högre undervisningen i folkskolan, eller hafva till syfte, att dess elever skola till gagn kunna bestrida den högre undervisning, som framtiden kommer att kräfva af folkskolans högre afdelning. Insändaren anser den föreslagna redaktionen i seminariernas antal, för attstegra deras qvalitet, vara för den lägre folkskolan öfverflödig, och för den högre ingalunda tillfyllestgörande. Bristande underbygnad hos eleverna står ändock qvar. En högvigtig. sak är härvid äfven att bebjerta, att nemligen icke genom på falsk grund fotade läroverk lärjungar må inlockas på en bana, der deras rättmätiga anspråk på full framtida burgenhet. och: trefnad, såsom lön för ett vigtigt och tungt arbete, aldrig kunna blifva som sig bör tillfredsställda. T. RB. Ingen af nuvarande folkskollärare må taga våra här uttalade åsigter såsom förolämpning mot sig. Ett är principen för en institution; ett annat är deras personer, som begagnat statens inrättning, sådan den är. Ingenting hindrar att dessa personer kunna vara, hvar och en i sin sfer, ytterst samvetsgranna och nitiska i det åtagna kallet, och derföre mycket aktningsvärda menniskor.