Aftonbladet – 10 februari 1859, sida 2

bugning framför Emilia, eftersom jag kommer med helsningar från mamsell Moss.n De helsningarne äro mig kära, de må framföras från hvilket håll som helst!. svarade den anga frun... Men skulle ej herr Holtha dröjt öfver på Gläborg i dag, det trodde jag så säkert? I det fallet var det ganska oförsvarligt af mig att störa en så angenäm illusion, och jag vet icke om det är mig tillständigt att bedja fru Hjelm, ursäkta mitt ofrivilliga fel — ty naturligtvis kunde jag ej veta att min frånvaro så bestämdt påräknades. Nu tror jag att herr Holt lägger för mycken vigt i mina ord. Åtminstone är det mera in jag sjelf menade. I det hus, der herr Holt också räknar sig som egen, behöfs ju ntet krus —i alla fall hoppas jag att Uljana nade allt så i ordning som sig vederborde? Kära Emilia lilla, inföll Hjelm, hvilken, nkommen, hört senare afdelningen af samtaet och trodde att Holts blossande kinder och ipptända ögon hade gemenskap med en årad fåfänga, kära Emilia lilla, det-röjer n alltför stor okunnighet af dig att säga det Iolt också kan anse sig som egen: Holt är u hemma -hos sig sjeltI Seså, tänkte ungafrun och blef nära nog å röd som Holt, skall jag nu för den inama menniskans skull bli tillrättavisad af nin man, och det i kapten Oddjers närvaro ill — ty ehuru han nu pratar med Thorborg, ör han ändå hvart ord, det är bestämdt. )ch att Åke kunde tycka det löna mödan att risa Holt en sådan uppmärksamhet! Men nu r just konsten att kunna beherrska mig, så tt jag icke visar hur ond jag är på både 7 Ike och herr bolagsmannen. Din hustru,, yttrade Holt, har säkert nåson fördom emot kompaniskap och vill deröre se dessa i annan dager än den vanliga,, (Forts. följer.)