Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 2

Brights senasteuppträdande i Rochdale. Ehuru den ryktbare agitatorn redan före sista mötet i Bradford förklarat detta vara det sista offentliga sammanträde han innan parlamentets öppnande ämnade bevista, gjordes likväl häruti nu ett undantag för Rochdale, hans födelseort, hvars invånare för honom föranstaltat en soir, för att uttrycka deras sympatier för hans person och förhoppningar om framgång för den stora sak han med så mycket nit och talang förfäktade. Detta sammanträde hade för öfrigt en mera enskilt karakter, och bevistades äfven af damer. I den resolution, som sällskapet i anledning häraf fattade, omnämdes huru hr Bright, som växt upp ibland dem inom en familj, känd för den frikostighet och de om sorger den alltid egnat åt sina talrika arbetares fysiska och andliga förkofran, redan tidigt i försvaret och befordrandet af de lokala intressena . utvecklat dessa framstående talanger och denna högsinta integritet, hvilka sedan på ett vidsträcktare verksamhetsfält och i frågor af nationel vigt tillvunnit honom ett verldsbekant och beståndande anseende. Sedån denna resolution blifvit enhälligt antagen, tog hr Bright till ordet och afgaf ett anförande, hvaraf vi bär meddela det hufvudsakligaste. Efter några varma ord af taeksamhet till det församlade sällskapet, som helsat honom med döfvande bifallsrop, anmärkte hr Bright till en början, att frågan om parlementsreform, hvarom vissa personer tala ganska ringaktande och andra 1 skrift framställå såsom varande af ringa betydenhet, likväl vore af den allra största vigt för de härvarande och för hela landet. På dess ändamålsenliga lösring beror hvärje sund förhoppning om det stora landets kommande välgång och framåtskridande. Derpå fäste talaren uppmärksamheten på hvilken stor förändring sedan trenne månader egt rum i pressens åsigter öfver reformfrågan; huru hvad som i början ansågs revolutionärt och alldeles förkastligt, nu börjar betraktas såsom någonting förnuftigt och som menniskor kunna diskutera utan att bemötas som fogelfria. Att en del af pressen, förande deras talan, hvilka ej vilja ha någon slags reform, äfvensom en annan del, organer för den senast afgångna regeringen, samfält ogillat talarens reformsträfvande, kunde ingalunda förvåna honom, då han besinnade huru i England alla dessa angelägenheter sedan urminnes tid varit med mycken ,beqvämlighet och mycken fördel skötta af tvenne små sambhällsfraktioner, af hvilka den ena kallar sig tories, den andra whigs, hvilka båda finna ganska betänkligt, att folket sjelft, eller någon från dess leder utgången och trogen dess intressen, tager ur dessa fraktioners vana och rättrogna händer diskussionen öfver en stor åtgärd af denna natur. Allt dettå hade under loppet af dessa tre månader undergåtten viss förändring, och äfven pressen hade börjat antaga en annan, densamma mera värdig ton. Hvad nu först rösträtten angår, hade af ålder i England till grund för densamma lagts fattigvårdsafgift, ehuru på senare tider betydliga inksränkningar i detta hänseende egt rum, och det vore ingenting annat än denna grund, som af talaren blifvit yrkad. 1832 års reformakt. hade väl ej behandlat detta ämne så som talaren önskade, men likväl vi-sat, att den hyste aktning för den trgamla rösträttsgrunden, då den stadgade, att i städerna hvarje innehafvate af ett hus med 10 :s hyra skulle beläggas med fattigskatt. Men nu är förhållandet i Skottland sådant, att husinneKafvare, som erlägga mindre än 4 Zi årlig hyra; der icke äro underkastade fattigvårdsafgiften, hvilken der ej heller för deras räkning af egaren erlägges; hvilket senare deremot i England på minga orter har blifvit.en vana. Härigenom skulle alltså samma regel, som förlänade valrätt åt en klass i England, utesluta dem, som befunne sig i samma kategori i Skottland. Till förekommande af ett sådant missförhållande föreslog nu derföre talaren, att utöfver en viss taxering hvarje husinnehafvare skulle; antingen FORS BERETT TTT ENAS AREGAEREN ET AFTER