Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 2

Och den satsen citerar du? Jay hör... Min Gudmar och jag sutto inne i en liten underlig kammare, som våra värdar tillredt åt oss. — det är en riktigt lugn och poetisk tillflyktsort. på deux ensliga. klipparis en sex alnar lång och fyra alnar bred kammare med. ett litet fönster, på hvars ömse sidor gubbarne, enligt deras eget uttrycks opphängt en :sardinare och en amerikanaren. Lotsgubben hade i öfrigt varit frikostig med sina flaggor, och allt var fullkomligt hemåltn.n Jag känner på det igen-den innerliga kärlek, som de bägge två ha för dig...n Och den jag är så stolt öfver. Nå, bäst vi nu så suttoy än på de besynnerliga stolarne, än på sjömanskistan. med Engelandsflaggen, undföll oss väl några gånger namnet Holt, som våra värdar ej kunde annat än höras: Slutligen sade Gudmar: Oeh honom skulle din far föredraga som måg? Hände det, så seglade jag i qvaf med både tulljakten och mig sjelf.s Kunde Gudmar tala så? Ack, mamma, han var i. förtviflan. . Men straxt. efter sedan han utsagt de orden, inkommo bägge gubbarne och förklarade att de hade något vigtigt att meddela oss.n Nå, det är jag då nyfiken att få höral inföll moderns Jag var så med. och bad dem genast uttala hvad de hade på sinnet.n Tala du; Gädda, du, som har talegåfvorna ! uppmanade lotsgubben. Nej, tack., svarade Gädda, ära den, som äras bör! Du är äldste lotsen i skärgården och dertill. medaljör af tre medaljer och bar pension dertill ...n i Gud bättre oss för de pensioner, som kronan består lotsarnel afbröt fru Moss... Men hvem kom slutligen till tal? Lots-far, och han yttrade med sådan sö