Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 2

han sjelfeller värden erlade fattigskatten, erhålla rösträtt, men att, i fall någon, som be-J: funhe sig under denna linie, önskade erlägga fattigskatt, rösträtt då skulle honom tillerkännas. Huru stort än då: antalet af den ute-ji stängda klassens medlemmar vore, skulle ingen individ inom densamma finnas, som icke enom erläggandet af 4 eller 5 shillings (rdr) ) rligen kunde bli valman. Ibland de tusentals bref, som talaren på den senare tiden i detta ämne erhållit, hade större delen varit från arbetare, hvilka alla yrkat, att valrätt ej borde tillerkännas sådana, hvilka ej fullgjorde något af sina medborgerliga åligganden. En mängd skrifvelser hade äfven ingått med klagomål deröfver, att i reformförslaget berörde 10 :s afgift blifvit bibehållen såsom måttstock för landsbygden, men afskaffad för: städerna. Talaren hade redan vid föregående tillfällen anfört sina skäl för denna åtgärd, : men erkände emellertid denna punkt vara den svagaste i hela förslaget, och ju mer han un! dersökt frågan, desto önskvärdare hade han funnit att kunna sänka valrättsgrunden för landet. Hvad den slutna omröstningen vid-1: kommer, ansåg han densamma alldeles oundviklig, såframt någon utsträckning af valrätten komme att ega rum. Det ligger icke i något partis makt inom underhuset att kunna förekomma detta. Minst 230 af det närvarande underhusets ledamöter hafva understödt denna reform. Hvarje reformbill, som icke jemte rösträttens utsträckning innehölle förslag till upphäfvande af den öppna omröstningen, skulle emottagas utan hänförelse, likgiltigt, ja med ovilja. Nu öfvergick talaren till en fråga, ännu vigtigare än de föregående, den nemligen om parlamentsplatsernas fördelning. Här upptog han till besvarande de anmärkningar, som framstälts emot denna del af förslaget, isynnerhet i Times, hvilken uppstält ett motförslag, hvilket nu underkastades en dräpande kritik. Talaren påpekade åtskilliga fel i de beräkningar, som lagts till grund för motförslaget, och anmärkte härvid, att tabula multiplicationis innehåller åtskilliga sanningar, som icke ens en så stor auktoritet som Times förmår helt och hållet jäfvå. Likaledes anmärkte han, huru i det af Times framställda motförslag staden Nottingham och grefskapet Berkshire blifvit utan anfördt skäl synnerligt omhuldade, bifogande härvid den upplysning. utt den störste delegaren i bladet hade en betydlig egendom i nämde grefskap och i underhuset representerade nämde stad. Emellertid ville han ej uttrycka någon obelåtenhet öfver allt detta, enär han vore öfvertygad om att Times skulle komma att göra folkets sak stora tjenster, och skulle börja dermed i samma ögonblick som folket ådagalade fullt allvar. Men i fråga om uppgörandet af reformförslager vore det bättre för Times att välja pågon annan sysselsättning, för hvilken bladet vore mera passande. Beskyllningen, att hafva visat mycken partiskhet för städerna och stor orättvisa emot landsbygden, gendref talaren med siffror, ådagaläggande huru äfven enligt hans förslag inom de åkerbrukande grefskaperna det skulle bli en representant för 55.000 invånare, men deremot för de manufakturidkande en för 66,000, och i Lancashire och Yorkshire en för, 137,000, i de större städerna en för 62.000. Huru de mindre städerna vida mera representerade åkerbrukets intresse än stadsmannaintressen, visade han genom exemplet af staden Clitheroe, som utsträcker sig i en längd af 14 mil (2137 sv.) och inom hvars område fem personer uppbära en årlig jordränta af tillsammans 45,000 , hvaraf är klart, att ledamoten för Clitheroe representerar åkerbruksintresset fullt ut lika mycket som representanten för något grefskap i England. Talaren trodde derföre, att, sedan denna hans reformplan blifvit i sin helhet uppfattad, hvarje opartisk bedömare skulle komma till den slutsats, att, ifall förslaget blefve lag, jordbruket skulle komma att bibehålla, om ej en så stor öfvervigt som nu inom underhuset, likväl vida mera makt, än hvaruppå det med rätta kunde göra anspråk. Man hade från flera håll klandrat, att talaren förklarat öfverhuset nästan uteslutande representera jordintresset. Han vidhöll likväl detta sitt påstående, att nemligen det hvarken vore åkerbruksintresset eller arrendatorernas eller grefskapsbefolkningarnes intressen, som af lorderna representerades, utan i egentligaste mening godsegareintresset — och om man äskade en auktoritet för detta påstående, ville han hänvisa till hvad som härom yttrades af lord Macaulay i debatten öfver reformbillen. Han sade nemligen då, att underhusets beslut vore nationens beslut, öfverhusets deremoti sjelfva verket ingenting annat än ett beslut af Englands. stora jordegare. Frågan blir således nu, då man vill reformera underhuset, huruvida lorderfia och de stora jordegare, som af dem representeras, skola styra engelska folket medelst underbuset, eller huruvida detta I folk skall få medelst underhuset styra sig sjelft. Här egde ingen tvist rum emellan städernas invånare :och grefskapernas landtliga befolkning. Det är icke den senare, icke de mindre jordegarne, icke farmers; som ha beklagat sig öfver förslaget, utan endast de stora godsegarne. Fordom ansågs visserligen t. ex. prohibitivsystemet af farmers såsom en stor fördel för dem, men numera inse de allmänt, att spanmålslagarnes upphäfvande varit en stor välsignelse för alla samhällsklasser. För närvarande finnes det ingentiog som i afseende på landets intressen kan yrkas af städernas invånare, hvaruti icke den stora massan af farmers till alla delar instämmer. Men sålänge grefskapsledamöter representera de-stora jordkerhet hvad han hade att säga, att det bestämdt måtte esa orund .. Marmrsell Majken