Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 2

hafva tillfogat Slesvig? Danmark skulle med; rätta finna sig hotadt i sitt oberoende och till sitt försvar appellera till de makter, som hafva undertecknat londonerprotollet; Sverge skulle anse det skandinaviska området hotadt genom det protektorat, som förbundsdagen gjorde anspråk på öfver Slesvig; Frankrike skulle förklara att konflikten med Danmark från detta ögonblick antagit en europeisk karakter och att det alltså var makternas pligt att intervenera. Hvem skulle kunna hindra den franska regeringen att på detta sätt uppträda? Traktaterna? Men detär jui traktaternas namn som dess interventioniskulle ske, och på det lagligaste sätt. Afgörandet genom vapenmakt återstår ännu, och vi. befara att Frankrike önskar påträffa ett sådant hinder. Om den allmänna meningen i Europa vill jag icke längre tala; det är klart, att den skulle beskylla öss för att kränka den danska kronans värdighet och att vara systematiska fiender till den skandinaviska folkstammen. Jag inlåter mig icke på att afgöra hvad som är sant eller falskt i dessa bekymmer och farhågor; jag gör blott en trogen framställning af den allmänna meningen och våra statsmäns åsigter. Jag vill derföre blott tillägga, att snart konfidentiella uppmaningar skola blifva gjorda i Berlin till prinsen-regentens regering att omsorgsfullt undvika allt, som kunde ådraga Tyskland blotta skenet af att det vill göra de klagomål till sina, som ganska enstaka och utan någon anklang i landet framkommit från de 23 slesvigska ständerdeputerade.?