Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 3

tillstånd både kan-bifa las: ochanekas:; Hvilken myndighet, som skall utgifvasådanttillståndsbevis, omnämnes icke. Månne landshöfding eller kompamichef dertill är utsedd? Huru som helst, är att antaga, att en sådan myndighet oftast vore till finnandes på mycket långt afstånd ifrån den flyttande beväringspligtige och således dess uppsökande en stor tunga; bvartill komme en orimlig skart, i form af lösen för det nådigt meddelade tillsfåndsbeviset.. Kunde detta åter nekas, så vore man fullkomligt inne på korruptionssystemets åt afgrunden direkte. ledande stråtvägs Att en föreskrift, uti hvilkeningen klok: menniska kan finna något slags förnuftigt och nytta medförande motiv, och som dertill är förenad med stor. skatt och tunga, skall frammana en stor mängd lagbrytare, är så klart som dagen. Huru vådligt det ärvatt inom ett samhälle stifta lagar, som ostraffadt kunna uraktlåtas, inser ifven den enfaldigaste. Således måste de, som bryta emot lagen, äfven bestraffas. På hvad sätt skulle då de många förbrytarne emot ifråsavarande föreskrift straffas? Förmodligen genom erläggande af böter eller, i brist pi derill erforderliga kontanter, med fängelse... Om relaktigheten skulle väl ransakas och dömas vid allmän dömstol, eller skulle domsrätten anförtros. åtenskiltetjenstemän? Hvilket ofantligt trassel(med: undersökningar härom) och: obe;äkneliga kostnader (för fångars forsling och utiderhåll), som häraf skule uppstå, finner hvar och en. Om -nu.ock en beväringskomite ej gör afseende på det depraverande uti framtvingandet af alla sådane lagbrytare, af ett sådant öppet förakt för gällande lag, så må den väl dock taga i öfverväsande: om icke, genom vidtagande af dylika mått och steg, bevöringssystemets. utveckling hos oss på det krafigaste motarbetas, enär de. ovilkorligen måste åstadkomma en allmän förbittripg emot värs nepligtenn, hvilken — så bortfuskad skall framstå såsom den meat förhatliga samhällspligt af alla! rd Då beväringskomiten, som sagdt, ejfull uttalat ifrågavarande dogm, och detkan vara en möjlighet att den äfven vill stanna vid en sådan modfikation af den, och dessutom utrymmet för denna gång nekar att faga i närmare skärskådande den hos kotteriet rådande fira idn om nödvåndigheten of beväringens indelande-på kompanier:.a äfven under fred, så stannar äfven jag för närvarande vid att påstå: en sådan beväringens indelning på stamkompanierna — under fred — är onöd:g, ändamålsvidrig och overkställbar; skolandes jag fram. deles, om: så önskas: och finnes nödigt, ligt och gerna för detta påstående afgifva slående bevisning. Alldeles obestridligt är, att, i afseende på beväringens enrullerande, oeftergifligen erfördras förändringar, som derutinnan införa mera reda, ordning och kontroll än hvad nu eger rum; men sådant kan och måste ske, utan att i onödan plåga folket. Huruvida det är lämpligt att församlingarses kyrkoherdar föra bok öfver befolkningsn; lemnar jag derhän: dock troende för egen del, att förr eller senare annorlunda dermed måste tillställas; men så länge detta förhållande qvarstår, är ock naturligtvis pastor den, som kan uppgifva inomskommunen befintlige beväringspligtige; ceh detta gör han äfven, på grund af: födelsetid. som kyrkoboken utvisar; men dervid stannar ock hans åtgöranden. Om de af pastor sålunda uppgifna vid-mönstringen: blifvå approberadey; kasserade, ställda på tillväxt, lega för sig och hvilken: de lega, eller hvilken inom församlingen tager lega för annan person — om. allt detta har och får pastor icke något slags aficielt meddelande: Öchse! derui ligcer, enligt mitt förmenande, det bufvudsakliga felet, just den stora brist, som. bör afhjelpas: Se här, huru jag anser saken på enklaste och bästa sätt kunna afhjelpas, nemigen: Fe hvarje pastor för sitt. pastorat årligen ipprättade en approbations-rulla öfver alla nom pastoratet i följd af födelseår beväringsskyldige, äfvensom de ifrån föregående åren på tillväxt ställde: och som tagit lega. Denna rulla, in dupplo upprättad och af mantalsskrifvaren behörigen intygad, skulle insändas ill den embetsman, hvilken vore befald för; tta mönstringen, då det ena exemplaret, ef:er slutad mönstring, försedt med fullständig anteckning af hvaäd vid mönstringen passerat, ll pastorsembetet återginge; medförande skylbghet för pastor att handlingen förvara, selan han i kyrkboken noggrannt antecknat förhållandet med hvarje församlingen tillhörande beväringskarl. En sådan anteckning i kyrkboken kunde, om utrymmet sådant erforIrade, till större delen ske medöfverenskomtecken; men bäst vore, att en särskild,.reg och tydlig namnrulla vid pastorsembetet rördes öfver pastoratets -beväringsmanskap Vid alla utflyttningsbetyg, för inom beväringsåren varande eller af. .andre Jdegda karlar. skulle noga utsättas förhållandet rörande deras beväringsskyldighet: om de legt, och i så fall, Kviken; om de äro legde, af hyilken: om de äro kasserade; om de äro ställde pi ullväxt, eller om de äro approberade: och-tiden när deras värnepligt upphör, i händelse de något år varit ställde på tillväxt. S— den 28 Jannari 1859. F.N. DANMARK. ; Genom ett reskript af justitieministern hafv: le darieke födgringarne blilvit -erinrade om de vällande förbudet ,emot annonsering af främ: mande lotterier och underrättade att dett: rbud hädanefter skall nöga öfvervakas ock