Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 2

och räntan på kapitalet — det är derna föreställning, hvars riktighet vi i ett par föregående artiklar, af der uppgifna skäl, vågat draga tvifvelsmål — den andra, att om också icke jernvägarne skulle återgälda någon ränta utöfver underhållskostnaden, utan staten får fortvarande vidkännas densamma och skänka kapitalet, så skola: jernvägarne likväl så mycket höja värdet å de inom ett visst afstånd från desamma befintliga egendomar och detta gifva en stimulus åt produktionen i de omgifvande orterna, hvarigenom staten innan kort skall på annan väg erhålla en tillökning i inkomster, som fullt ersätter uppoffringen af dem omnämda räntan. ; Vi skola vidett annat tillfälle särskilt återkomma till denna sistnämda delaf frågan och dervid söka. ådagalägga det ensidiga och äfventyrliga. uti ett sådant föreställningssätt, då man ej. drar i betänkande. att för en slik utsigt åt vissa orter binda hela landet vid tunga förpligtelser; men viåtergå nu till frågan om partiernas ömsesidiga ställning. Ifall då icke från andra sidan något kan anföras till stöd för det lösa påståendet att de återhållande vilja måla allting i svart,, det vill säga långt sämre än verkligheten, och det tillåtes dem att icke blifvå citerade annatän efter sina egna: yttranden, så återstår det att tillse huruvida optimisterne å sin sida äro lika fria från tillvitelsen att hafva hängifvit sig åt illusioner och .förbisett verkligheten. Vi hafva redan anfört några skäl för den meningen, att Handelstidningens sannolikhetsberäkningar om stambanornas förmåga i allmänhet att bära sig äro alltför vågade. och att man icke får bedöma det hela efter förhållandet vid ändpunkterna,såsom vid Göteborg och Malmö, — de obestridligt fördelaktigaste i hela stambanssystemet. Likaså är det tydligt nog, hvad beträffar de. millioner, som åtgå till räntorna, att om icke förhoppningarne om den hastiga tillökningen i statsinkomster slå in, så står dock utgiften qvar och det skattdragande folket måste då erlägga en tillökning i utskylder, långt större än den nuvas rande direkta bevillningen. . Detta måste ske antingen genom förhöjda afgifter på inkomster af egendom, handel och rörelse, eller ock genom att lägga införselskatt på åtskilliga råämnen, hvilka nu äro befriade derifrån (och hvartill ett litet, lyckligtvis :misslyckadt försök gjordes af några nitälskande, redan under sista riksdagen) eller ock genom att förskafta både hyddans och palatsets.sondet nöjet att veta sig få betala åtskilliga ören mera på hvarje skålpund socker. och kaffe i och för tillfredsställelsen att. -få-.stambanor bygda af staten... Man bör komma: ihåg, att sju. millioner rdr göra ungefär två rdr på-personen. af hela Sverges befolkning, eller, efter fem personer på hvarje hushåll räknadt, tio riksdalers ökad skatt på hvarje hushåll, om det skulle sättas på debetsedeln lika för alla. Sju. millioner rdr-gör också icke mycket mindre än landets hela nuvarande netto-tullinkömst; det torde blifva fundersamt nog för en finansminister att fördela detta belopp, sjuhundra milHoner ören, på de särskilta importartiklarne så, att det icke skall kännas. Hvad bränvinsskatten. angår, så torde-den-snart icke tåla vid mycket mera. Vi anföra detta blott på det man må tydligare inse att den der utgifteh icke blefveen sådan pris snus heller, som vår vän i Handelstidningen förmenat. Nu frågas billigt om det kan kallasatt vilja se sakerna i svart derföre, att man icke vill förbise dessa omständigheter ? Men det finnes ännu mycket annat som till full klarhet bevisar öfverdriften och illusionerna i optimisternas föreställningssätt. -Kapitlet är så rikt, att. man kunde skrifva en hel bok: derom. Men för att icke trötta-läsaren, skola vi nu blott framhålla ett par käraktersdrag, som dock torde vara tillräckligt talande för att bevisa vår sats Det ena är att Göteborgs Handelstidning för några månader sedan, eHer i början af hösten, under en polemik med Aftonbladet ungefärligen-om samma sak, med en icke ringa tillförsigt och säkerhet förkunnade att Sverge innan slutet af året 1858 eller i år, såsom det då hette, skulle komma att exportera tre millioner tunnor spanmål. Huru denna beräkning slagit in, känna alla; vi betvifla dock att den afkortning till hälften, som Handelstidningens spådom fått vidkännas, medför någon stor verkan till lugnande af ett så sanguiniskt temperament. ; Det andra karaktersdraget hemta vi från en till Aftonbladet insänd artikel, undertecknad J. A. G., med anledning af en tvist om beräkningen af tullmedlens rätta belopp. Skrifvaren af dessa rader och de föregående artiklarna med samma öfverskrift har icke haft någon del i nyssnämda polemik, men. har icke kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet på en hemställan af J. A. G., vom man icke, i stället att. hysa något allvarsamt bekymmer för statsverkets ställning för närvarande, med mera skäl skulle kunna förena sig i en glad och tacksam känsla mot försynen, som låät det olycksdigra moln; hvilket nyligen så hotande. uppsteg öjver vårt land, förbigå utan at: medföra större förödelse och rubbning i såväl allmän som enskilt hushållning än som i verkligheten inträffat.s Ja, J. A. G. har ganska rätt häruti så tillvida, :som. man alltid bör tacka försynen, och särskilt derföre att det icke aflopp värre med landets belägenhet efter den på en gång inträffande; reaktionen, Men det är nödigt att ickeförbise två väsentliga omständigheter,som härtill bidragit, den ena en särdeles god skörd, som kan räknas långt öfver medelmåttan, och hvilken så mycket mer bör räknas såsom