Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 2

på maktspråk från högre ort, nu anföra ett sådant till stöd för sina egnä argumenter... Men skola vi bärute på vårt fattiga Svartskär briljera med så lysande citationer, så låt oss göra det fullständigt. Pappa vet att den bekanta tillrättavisningen inflöt som svar på de orden, som Koffröken inristat på rutan, och de: lydde så: s Jag är förnöjd med lotten min Och tackar Gud för nåden sit. Ahav, återtög Moss ifrigt, du är förnöjd med din lott — hvartill tjenar då det här tjocka brefvet? Man kan vara nöjd med en lott, om hvilken man med skäl hoppas att den ej skall försämras, Men man kan ej uraktlåta att söka förbättra den. Och man tackar Gud för nåden sin, tillade Moss något försmädligt, om lotten också aldrig blir förbättrad på den fason, som vi önska? Ja, Pappa, så menar jag svarade Måjken med fullkomlig, beherrsknings Gud har ju gifvit mig så mycket, då han gaf mig ett hjerta, som förstår kärleken, och då ham dertill låtit mig finna ett föremål värdigt deh högsta hängifvenhet, som bjertat kan iniiesluta. Förmår någon mensklig makt ätt taga ifrån mig dessa medvetanden ? Jag. supponerar att ingen mensklig makt skulle vilja tvista med dig om eganderätten till de der fördelarna, dem du visst utan fara för någons rätt kän behålla. OCH här Nan icke annat i brefvet att begära än ett medgifvande att få behålla sina förryckta kärlekstankar, så var det ej stort värdt att väcka upp min harm för så lite. Utan att nu nämna någonting om hvad han i brefvet velat; anser jag tillfället lämpligt att göra pappa följande korta meddelande ... Jag och Gudmar äro förenade på det sätt, att vi ej kunna skiljas, ty skilsmässa