Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 2

EE — Vi omnämde i går en artikel uti Journal deg Debas, i hvilken nämde blad uttalar den tanken att de italienska förvecklingarne böra kunna lösas på diplomatisk väg, och att frågan om Lombardiet-Venedigs framtida ställning bör bli föremål för en europeisk kongress. Detta projekt har kommit särdeles lägligt för tredsvännerna i Paris, och det har börjat diskuteras i några franska och tyska blad; emellertid synes det föga troligt, att österrikiska geringen, så som sakerna nu stå, skulle godvilligt gå in på något sådant, och-de österriska bladen innehålla icke Keller någonting, som synes egnadt att underbålla den föreställningen, att österrikiska regeringen skulle vilja medgifva att dess besittningsrätt i Itälien blefve öremål för rådplägningar af främmande makter. Ett utländskt blad sammarifattar på följande sätt de grunder, på hvilka han måste :utaga, att Österrike aldrig, om deticke blifvit med vapenmakt besegradt, skall lyssna till .sågra sådana framställningar: Hufvudinvändningen emot en kongress är, utt Österrike nedsätter sig sjelft så snart det nför främmande makter öfvertager förpligelser med afseende på det sätt, hvarpå det skall styra vissa bland sina provinser. En sådan förödmjukelse underkastar sig icke ens n mindre stat ötan motstånd och strid; långt mindre en stormakt, som genomgått en frukånsvärd kris och derefter åter intagit en framstående ställning i Europa. En europeisk songress kan lösa förvecklingarnemellan Österrike och Frankrike, men är icke, möjlig under närvarande förkällanden. Ryssland afisade 1853 hvarje inblandning i en strid, som icke uppstått med Finländ eller Polen, utan med en sjelfständig ståt, Turkiet. Och innu mindre kan således Österrike samtycka nll att en kongress stiftar lagar för dess italienska besittningar och derigenom öppnar utsigt till en oafbruten inblandning i dess anselägenheter. Hade början: först: skett med Lombardiet-Venedig, så kunde turen sedan komma till Ungern, Galizien o. s. v. Preussen skulle genom förbundet fordra garantier för de tyska provinserna, och till sist skulle Österrike, det föryngrade och centräliserade Österrike, som utgör de wienska statsmännens stolthet; falla i stycken. Har Österrike valet emellan en europeisk kongress och ett krig med Frankrike, så måste det nödvändigt föredraga det-senare. alternativet, som i-värsta Vr se SERIEN AE STIRRAR RR TI SAR TAM ES