Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 2

Article Image
På barnhuset: ej betydlig sjuklighet, mest katarrer. På barnsjukhuset: sjukantalet för dagen 36; inomne under veckan: frossör. På diakonissjukhuset: ukantalet 18; inkomne: lunginflammation och halsuss. På Stockholms stads och läns kurhus: sjuk antalet för dagen 168, hvaraf 152 från staden, 16 från länet. Bland de fattiga: katarrala och reumatiska åkommor, -frossor, gastriska och nervösa febrar, bröstinflammationer, diarreer, halsinflammationer, kikhosta, koppor och skarlakansfeber. I arresterna: frossa, reumatism, diarre och fyllerigalenskap. Re — Vi ha-ett par gånger denna vinter lagt öfverståthållarembetet på hjertat, att det borde båla uppsigt öfver de allmänna isvägarre öfver e frusna sjöarne inom Stockholm. Det hade innerligen gjort oss ondt, att alltsomoftast höra det en moder förlorat sitt barn eller en familj sin försörjare ,derföre att polisen icke bestått några granruskor till utmärkande af vakar i en för öfrigt säker is. Men Svenska Tidningen, som icke erkänner det politiska menniskövärdet, anser äfven värdet i allrnänhet af ett menniskolif för en bagatell. Att en gosse varit nära att omkomma och att vå karlar verkligen drunknat i Mälaren, det är för den tidningen endast ett ämne för löje och hån öfver dem, som fästat sig vid och omtalat den saken. Polisen hade icke brytt sig om våra uppnaringar, stödda på allmänna lagens stadganden och på den rätt en stad eger till anspråk på säkerhetsmått till förekommande af meniskolifs spillande. Senaste gången vi vidrörde ämnet uppmanade vi fördenskull krafter, som vi antogo vara mera verkande på polisen än både lag och rätt. Vi besvuro grdsshandlaren Schartau, hvars stora inflytande i Stockholms stads administrativa styrelse är allom bekant, att icke såsom en honom åligvande pligt, men af menniskokärlek göra detta inflytande gällande för denna sak... Om icke polisen sjelfmant uppfyller en safnhöllsvigtig pligt, så måtte väl borgerskapets femtio äldste och stadens drätselkommission, af hvilka korporationer hr Schartau är en mycket framstående ledamot; kunna göra ett försök att förmå polisen uppfylla sin skyldighet att hafva tillsyn öfver vintervägarne lika väl som öfver gatorna. Svenska Tidningen vill icke ha förstått våra ord på det sättet, utan tillägger oss beskyllningar mot hr Schartau att hafva på sitt samvete de spillda menniskolifven. En sådan vanställning af en annans mening är ett Svenska Tidningens bidrag till höjande af pressens anseende.

2 februari 1859, sida 2

Thumbnail