Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 2

Förrättas statsrevisionerna numera på sätt grundlagen bjuder? Enligt 68 Säriksdagsordningen åligger det rikets ständers revisorer att öfverse och granska, statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning. Om meningen hade varit, attstatsrevisorerna skulle utsträcka sin verksamhet till en noggrann granskning af hvarje sifferdetalj i de voluminösa räkenskaperna — de utgöra med åtföljande verifikationer stundom ett duktigt hästlass — så hade rimligtvis en vida längre tid än högst trenne månader blifit bestämd för ett så vidlyftigt och tröttt arbete, och den granskning af samma enskaper, som är ålagd kammarrättens ölverrevisionsdepartement, hade rimligtvis blifvit afskaffad. Påtagligen är derföre ändamålet med statsrevisionen en granskning af det sätt, hvarpå statsverket förvaltas och huruvida detta sker i öfverensstämmelse med grundlagens bud samt ständernas beslut och föreskrifter. En statsrevision är således icke att betrakta hvarken såsom en öfningsanstalt för de respektive ledamöterna i tillämpningen af quatuor species, eller såsom ett biträde åt kammarrätten. Också visar det sig, att statsrevisionerna ända till slutet af 1830-talet blifvit betraktade ur en vida högre synpunkt än sedermera. Förr gälde det i första rummet grundsatserna — nu siffrorna. Förr insattes i statsrevisionerna de utmärktaste män, som hvarje stånd hade inom sig; nu väljas representanter på slump, efter de inom hvarje stånd styrandes godtännande. Förr betraktades valet till statsrevisor som ett högt medborgerligt förtroende: — nu såsom ett uppdrag, utan annat värde än det rent materiella. Förändringen i åsigter om en statsrevisions egentliga ändamål har också haft till följd, tillfällig eller beräknad, att denna, enligt grundlagsstiftarnes mening, höga institution, för hvilken förr den verkställande statsmakten hyste den högsta respekt, under en period till och med en panisk fruktan, nu urartat till en sifferreviderande räknemaskin, utan att ändock öfverrevisionsdepartemtet i kammarrätten derigenom blifvit öfverflödigt, — ty då hade fördelen åtminstone varit någon: Men nu vinnes icke ens detta, enär statsrevisorerna på långt när icke medhinna siffergranskningen af alla de räkenskaper som öf verlemnas, hvadan det i alla fall ytterst hvilar på kammarrätten om granskningen af siffror och summor m. m. blir noggranut verkstäld. Förhållandet är också, att de stora antal räkenskaper, hvilkas granskning icke medhinnas i kammarrätten före statsrevisionen, verkställas efter densamma, och ske i begge fallen med lika noggranniäet. Det är klart, att i samma mån statens inkomster och utgifter ökas, och allt större sumEO OORTORRRROÖR