Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 2

Holts fel blir mindre derigenom att han ansåg enklaste vägen vara att bedraga mig. Nu går jag i alla fall att afhöra hans förklaring. Det gjorda frieriet hade så uppstegrat Holts mod och säkerhet, att det ej var fråga om den minsta förlägenhet, då han träftade Hjelm. Hvad jag har att säga dig,hette det, pär sagdt i få ord.n Nåväl?, frågade Hjelm. Ötvertygad att du, i likhet med andra köpmän, skulle begripa dina egna fördelar ... Du skulle ju tala ifå ord — uteslut derföre inledningen ö Hör då ... Styckegodset, som jag hade i kommission, har genom något slags trolldom kommit i jaktlöjtnantens händer, men mörkökarlarne stå ensamt risken; och då vårt hus icke lider någdn risk, då icke ens mitt namn blef nämdt, hoppas jag att du vid min, återkomst har förgätit hela denna gemena affär. Men är det säkert, svarade Hjelm, at: dina agenter icke ändra beslut? Fullkomligt ... Och nu farväl — jag ha ingen tid att förlora. Hur upptagen din tid än må vara, så få du visa mig den artigheten att stanna tills du svarat på ännu en fråga... Vill du vid di heder lofva mig och ge mig handslag på at du för framtiden icke inblandar dylika främ mande iatressen i våra, och att icke helle smugla för. egen räkning — ty om deti bästr all lyckas en, två eller tre gånger, så mise lyckas det den fjerde, och slutet blir alltid vi öfverkalkylen att vinsten ej betäcker förlu sterna ... Vill du vu ge mig ditt ord? Ja, på tro och ära — men ingen reg utan undantag! Jag kan icke svära på hva: jag ej kan drömma om. Så gör jag det i ställeto, svarade Hjelu.