Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 3

(Insändt.) Om aflöningar vid elefrentarläroverken för 1858. Häromdagen, d. v. 8. ungefär vid medlet af den nu löpande månaden Januari, sågo vi i Aftonbladet ett temligen hvasst anfall mot ecklesiastikdepartementets läroverksbyrå af den abdledning, att förra årets sista lönetertial ännu då icke utfallit; löneqvartal, heter det i. den insända ENG troligen emedan insändaren är lärare i Stockholm, der måhända lönerna för honom och hans likar utfalla qvartaliter, icke, såsom för oss i landsorten, tertialsvis eller blott tre -gånger om året. Lika godt! Det nämda anfallet följdes omedelbart (den 15 dennes?) af ett, som det vill synas, halfofficielt genmäle, hvari vi med visshet försäkrades, att vi fått redan våra aflöningar för sista tredjedelsåret, äfvensom all klagan öfver dröjsmålet förklarades obefogad, då hela väntningstiden uppgått endast till 14 dägar, och läroverksbyrån rentvåddes från all skuld till uppskofvet med utbetalningarne. Strax. efter genomläsningen af det halfofficiella svaret skyndade vi med fröjd och glädje till läroverkets rektor för att uttaga och qvittera de efterlängtade lönemedlen; men, o ve! mannen var obeveklig både för hotelser och böner. Han sade sig till och med icke hafva haft ens den minsta underrättelse från konsistorium, att penningarne vore i farvattnet. Han sjelf vore lika strandsatt, som vi. Hvad var att göra? Vi aflägsnade oss med långa näsor och ett löfte af rektorn,att vi ofördröjligen efter tertialets ankomst skulle derom blifva underrättade. Så står det till med första punkten af försvaret för läroverksbyrån. s Den andra punkten i försvärsskriften, hvarigenom vi tröstades öfver dröjsmålet med penningarnes ut: betalande medelst den försäkran, att vi den 15 hujus icke fått vänta längre än 14 dagar, föranledde oss till en liten fundering, som också tog i anspråk en smula aritmetik. Så här tänkte vi: civile och militäre tjenstemän, .som erhålla sina löner qvartalsvis, hafva ju rätt att utbekomma dessa första dagen i sista. månaden af hvarje fjerdedelsåret, och vi tro, att de sällan, om ens någonsin, bortvisas, när de på den dagen infinna sig för att emottaga och qvittera. Vi stackars skollärare, som ej få våra lönedelar oftare än hvarje tredjedels år, således icke 4 utan endast 3 gånger om. året, måste väl åtminstone hafva samma rätt, som andra löntagare, att utbekomma dessa lönemedel första dagen i tredjedelsårets sista månad. Om så är, hvilket ej bör kunna bestridas, så hade vi den 15 dennes väntat på vårt tertials utfallande icke, såsom den halfofficielle säger, blott 14 dagar, utan 14 31 eller rättare 15 4 31, d. ä. 46 dagar, och således den dag,somnu är, den 25.Januari, fulla 56 dagar. Alltså har den halfofficielle försvararen, som ej lärer vara så stark i räknekonst, som i dialektiken, gjort sig skyldig tillen ej alldeles obetydlig missräkning, hvilken vi härmed till hans tjenst velat rätta. Huru länge vi ytterligare komma att vänta på det. sista tertialet, står i herrans hand, hvilket torde blifvå klart af det vi hafva att säga med anledning af tredje punkten i den försvarande uppsatsen. k I denna tredje punkt föregifves, att läroverksbyrån är. helt och hållet oskyldig till uppskofvet med utbetalningen af lönemedlen. Skulle detta: uppskof, heter det, läggas någon till last, så vore det väl statskontoret, som dock äfven förklaras för oskyldigt. Det gör oss verkligen ondt-att ieke en gång höruti kunna instämma med den halfofficielle rentvättaren. Antingen har statskontoret eller: har det icke från -ecklesiastikdepartementet, d. v. s. från läroverks