Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 2

Under det allmänna uppmärksamheten i närvarande ögonblick är fästad på prins Napoleons person, så väl med anledning af hans betydelsefulla giftermål med en sardinisk prinsessa somock på grund af det inflytande han på den senaste tiden ansetts utöfva på kejsarens rådslag, torde följande biografiska skizz, nyligen meddelad af Morning Advertiser, vara af ett visst intresse. ?Napoleon Josef Carl Paul Bonaparte föddes den 9 September 1822 i Triest. Han är andre sonen af f. d. konung Jerome och prinsessan Katarina af Wirtemberg. Han befann sig i Rom hos sin farmoder Letitia Bonaparte, dåuppresningen i Romagna, hvarigenom tvenne af hans kusiner blifvit komprometterade, nödgade Hono n att 1831 emigrera till Florens. 1835 flyttade han till Schweiz, bevistade under två år en skola i Geneve, och inträdde 1837 i militärinstitutet i Luisburg i Wirtemberg. X Sedan hans uppfostran år 1840 blifvit fulländad, vägrade han att bära -vapen för något annat land än Frankrike, och erhöll. derpå 1847 jemte sin fader tillstånd att för en tid återvända till Frankrike. Samma dag som Julimonarkien föll (den 24 Februari 1848), hastade prins Napoleon till Hötel de Ville, och två dagar derefter skref han ett bref, hvaruti han erbjöd den provisoriska regeringen sina tjenster, med den förklaring, att det vore alla goda medborgares pligt att samlas omkring republiken?. På ett ännu bestämdare sätt bekände han sig till den republikanska principen i sitt program till Corsicas valmän, då han uppträdde som kandidat till en plats i konstituerande församlingen. Sedan han blifvit vald med 39,229 röster, anslöt han sig i början till de moderata republikanerna inom församlingen, och voterade med högern för tvåkammarsystemet, presidentskapet, italienska expeditionen, dödsstraffets bibehållande m. m., men med minoriteten emot orleanska familjens landsförvisning. Den 10 Febr. 1849 utnämdes han till minister i Madrid, men återkallades kort derpå, emedan han utan tillstånd lemnat sin plats, och ersattes derpå af hr Bourqueney. Denna stränga åtgärd gjorde honom till en ifrigare anhängare af. den demokratiska oppositionen, och i den lagstiftande församlingen, der han fortfarande representerade Corsica, tog han sin plats på vensterns bänkar, och understödde åtskilliga af dess förslag ända till år 1851. Från denna period afhöll han sig mera ofta från deltagandet i de stormiga debatter, som egde rum emot slutet af församlingens sammanvaro, och a SEAT AN EE s TSINSI AHN FRASER